(A/F) den 6 september -98
Kommer vi längre med specialinriktade "legitimerade ambulanssjukv årdare" än med "legitimerade sjuksköterskor med specialist- och lämplighetskrav" - eller sviker vi personalen?

åter har debatten tagit fart om vilken utbildning och kompetens ambulanssjukv årdare med kvalificerade v årduppgifter skall ha.

N ågra intressenter förespr åkar speciellt inriktad utbildning för ambulanssjukv ård, med eller utan legitimation. Man vill d å ofta beh ålla nuvarande behörighet, "att ge läkemedel". Dessutom framskymtar att sjuksköterskeutbildning med specialistkompetens är onödigt omfattande för ambulansarbetet.

Socialstyrelsen drar slutsatsen av gällande lagar och författningar och konstaterar att denna personalen m åste vara legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning och i övrigt lämpliga för uppgiften.

Är ambulanssjukv ården betjänt av ytterligare en återvändsgränd - dvs en speciell utbildning, som inte medger t ex arbetsbyte när personalen börjar bli sliten av yrkesskador?

Vi har kommit fram till liknande lösningar tidigare och f ått olika typer av "assistenter", dvs "sjuksköterskor" med avkortad utbildning och utan fullvärdig bredd i sjuksköterskekompetensen. Vi har tagit till s ådana lösningar framför allt vid personalbrist - p å tex operation och laboratorier. Vill n ågon av de p å dessa omr åden initierade införa fler s ådana specialinriktade utbildningar? Och sätta personal i återvändsgränd?

Framtidens ambulanssjukv ård, med avsevärt mer avancerade bedömningar, beslut och behandlingar än i dag behöver i stället fullvärdig kompetens.

Men de viktigaste argumenten tycks debattörerna vilja sopa under mattan.

Ambulanssjuksköterskan m åste ha behörighet att arbeta, under fullt och eget yrkesansvar, som sjuksköterska p å akutmottagning eller liknande akutavdelning under avsevärd tid efter sin teoretiska utbildning. Innan hon/han börjar arbeta i ambulanssjukv ården. Inga sjukv årdsutbildningar ger nämligen tillräcklig praktisk förankring och erfarenhet, vidsyn och helhetssyn, "patofysiologiskt tänkande" enbart under skolstadiet.

Likas å m åste hon/han regelbundet, med högst 1 - 2 års mellanrum repetitionstjänstgöra med samma förutsättningar. Inte "g å bredvid". Inte "hospitera". Utan med fullt och eget yrkesansvar.

Att tjänstgöra enbart p å ambulans ger inte tillräckligt ofta och tillräckligt djupg ående erfarenhet i kvalificerade medicinska bedömningar, belut och behandlingsmetoder. Och förändringarna är för snabba och för komplicerade för att kunna inhämtas enbart i form av vidareutbildning. Däremot ger tjänstgöringen p å ambulans mängder av andra ytterst väsentliga och värdefulla erfarenheter. Det är erfarenheter och kunskap som flertalet av dagens ambulanssjukv årdare redan har!

Och d å är svaret p å framtida kompetenskrav solklart och busenkelt. D å är inte leg sjuksköterska, som uppfyller ovanst ående ytterligare krav, n ågon avlägsen utopi. Det är faktiskt i stället miniminiv ån!

Ge inte v åra redan h årt trängda ambulanssjukv årdare falska förhoppningar en g ång till! Förhoppningar som kommer att grusas och leda till nya besvikelser.

Men satsa ännu mer kraft p å att skapa en egen yrkesroll, yrkesidentitet och yrkesstolthet för dagens ambulanssjukv årdare. Det är de väl värda! Och bygg inte dessa p å en falsk tro att "rätten att ge läkemedel" är det mest betydelsefulla. Utan satsa p å all den fantastiska kunskap och erfarenhet som hör till rollen som ambulanssjukv årdare: teknik, samband, lokalkännedom, fordonet, säkerhet, samverkan med polis och räddningstjänst, fältmässighet, medicinteknisk utrustning mm mm.

S ådana team, som m ånga ambulanssjukv årdsorganisationer redan har skapat!

Och d å kan självklart besvikna och frustrerade ambulanssjukv årdare sluta hota med protestaktioner, som riskerar skada hela ambulanssverige.

Det har ocks å framskymtat att ambulanssjukv ården är unik i sjukv ården, och därför m åste den ha egna behörighetsregler. Är den unik? Ja, visst är den! Precis lika unik som alla andra medicinska verksamhetsomr åden. Lika unik som Neurokirurgi, Lungmedicin och Geriatrik. Varken mer eller mindre.

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör