(A/F) den 8 april -98
Vi känner igen mönstret. Vi har sett det flera g ånger förut. Det är välkänt att förändring orsakar smärta och känslor, men styrkan och särskilt inriktningen kan uppenbarligen variera.

Socialstyrelsen har presenterat och delvis preciserat de framtida kraven. Går det då att stoppa de kraven? Svaret på den frågan har inte blivit enklare, och inte mindre kontroversiellt, av att enskilda och grupper givit sken av att detta är en självklar möjlighet och dessutom önskvärt. Har de som yttrat sådant förankring i verkligheten, eller sprider de falska förespeglingar?

Delar av den pågående debatten i fackpressen förefaller snarast gå ut på att beklaga utvecklingen, att ösa galla över förändringar och att bromsa.

Min absoluta övertygelse är att positivt tänkande är avsevärt effektivare för att styra i rätt riktning.

Var står svensk ambulanssjukvård om 3 år? Om 5 år? Om 10 år?

Vad är realistiskt? Vad är önskvärt i ambitionen att ge patienterna de bästa förutsättningarna?

Och, ännu viktigare "“ är de argument och reaktioner av kritiskt slag som framförs i debatten det bästa sättet att påverka utvecklingen? Naturligtvis skall berättigad kritik kunna framföras fritt "“ i Ambulansforum och i andra medier.

Visst kan man "sätta sig på tvären". Kortsiktigt går det till och med att nå framgångar på det viset. Men något mer långsiktigt slutar omgivningen lyssna på grupper, som bara framför klagomål.

Slutsatsen av detta blir: Om Du anser att Du kan och bör förhindra utvecklingen genom klagomål "“ fortsätt klaga! Om Du inte tror att Du kan eller bör fungera som bromskloss "“ försök göra det bästa möjliga av de förutsättningar som gäller, och som kommer att gälla! För att bidra till rätt kvalitet, trivsel, sammanhållning och yrkesstolthet!

De frågor som borde vara mest angelägna att konstruktivt bearbeta nu, när det fortfarande bör gå att få gehör för dem, är t ex:

1. Hur definierar vi ambulanssjukvårdarens yrkesroll?
2. Hur kompetensutvecklar vi ambulanssjukvårdare med "gamla utbildningen"?
3. Hur skapar vi bra möjligheter för dem som vill läsa vidare?
4. Vilka krav på sjukhustjänstgöring utöver sjuksköterskelegitimation är nödvändiga och rimliga för ambulanssjukvårdare som har läst vidare till sjuksköterska?
5. Vilka "lämplighetskrav" bör ställas på leg sjuksköterskor som nyanställs?
6. Vilken utbildning i prehospital sjukvård skall nyanställda sjuksköterskor genomgå?
7. Vilka krav på sjukhustjänstgöring utöver sjuksköterskelegitimation är nödvändiga och rimliga för nyanställda sjuksköterskor?
8. Hur ofta, hur länge och på vilka kliniker behöver ambulanssjuksköterskor tjänstgöra därefter för att rimligt vidmakthålla sina kunskaper?
9. Vem betalar sådan tjänstgöring? Hur går det att lösa rent praktiskt?
10. Hur är anställningsformen för ambulanssjuksköterska?
11. Försäkringar? Ansvar för personalsäkerhet?
12. Meritvärde? Tjänsteårsberäkning?
13. Ansvarsområden i ambulansbesättningen?
14. Arbetsledningens kompetens och styrformer?
15. Fortsätta eller påbörja kvalitetsutveckling?
16. Pedagogiska system? För olika nivåer grundutbildning och olika studievana? Och för att stimulera alla till lika goda resultat"¦"¦
17. Nationella och lokala behandlingsanvisningar och andra rutinbeskrivningar?
18. Nationella och lokala normer för uppföljning och redovisning?

Är detta en "bra" lista över angelägna frågor? Gömmer listan onödiga frågor? Vilka centrala frågor saknas? Skriv ut listan! Kritisera och komplettera! Men framför allt diskutera. I personalgruppen. Inom Facket. I Intresseföreningen.

Och det är öppet för sådan debatt i Ambulansforum! Genom den diskussionen anser redaktionen att alla kan bidra till en fruktbar utveckling. Där patientens behov naturligtvis skall styra i första hand. Och där personalens och patientens berättigade krav kan tydliggöras för beslutsfattarna.