(A/F) september -97
Sjuksköterskerollen, vid arbete i prehospital akutsjukv ård, har inte varit och är inte självklar för alla. Som i s å m ånga andra sammanhang i ambulanssjukv ården finns det motstridiga intressen. Bland andra patientens respektive personalgruppens intressen.

Rollfördelningen blir inte enklare av att legitimerade sjuksköterskor i ambulanssjukv ård ofta inte är anställda som legitimerade sjuksköterskor, vilket n ågot skulle ha underlättat tolkningen av rollen. Nej, i stället är de anställda som ambulanssjukv årdare eller har kanske till och med ännu mer kryptiska anställningsformer - trots att organisationen ut åt och officiellt vill p åskina att de fungerar i yrkesrollen som legitimerade sjuksköterskor. åtminstone när det passar syftet att p åskina detta.

Detta skapar ingalunda problem överallt. P å vissa ställen fungerar rollfördelningen utmärkt - i patientens intresse - medan vi p å m ånga andra ställen har problem.

Ett av de mera uppenbara problemen, p å flera ställen i landet, är kvarblivandet av den i dag orimliga rutinen att turas om vid ratten respektive i sjukhytten vartannat arbetspass. Har sjuksköterskan "rattpass" skall hon/han allts å inte bemanna sjukhytten oberoende av hur v årdkrävande patienten är!

Om ambulanssjukv årdaren inte har "delegering" att ge läkemedel, som patienten behöver, förväntas sjuksköterskan ordinera läkemedlet genom luckan. Det skall ske samtidigt med utryckningskörningen, och utan att se patienten eller kunna kontrollera behandlingens utförande och effekt.

Detta är orimligt fr ån trafiksäkerhets- och arbetsmiljösynpunkt. Ännu värre är att det, enligt min mycket bestämda erfarenhet, att s ådana åtgärder är fullständigt regelvidriga. Inte bara sjuksköterskan, utan även ambulanssjukv årdaren skulle, med stor sannolikhet, bli fällda i Ansvarsnämnd eller domstol om s ådana fall blir kända.

Att ambulanssjukv årdare dessutom har uppfattningen att s ådana sjuksköterskor är bra sjuksköterskor, som har först ått hur man bör uppföra sig, gör inte saken bättre. En sjuksköterska f år aldrig "delegera vidare" det som har med läkemedelsadministration att göra. I en entydig situation med handledare och elev, där eleven enligt ansvarig läkares planering förväntas f å behörighet att ge läkemedel, och under sjuksköterskans direkta övervakning och kontroll, kan situationen vara annorlunda.

Den felaktiga attityden blir dessutom djupt tragisk eftersom den försv årar tydlig utveckling av ambulanssjukv årdarens egen viktiga yrkesroll. Det är i och för sig inte sv årt att först å att sjuksköterskorna, faller undan och anpassar sig till den stora gruppens krav. Men det är djupt olyckligt för de patienter som skulle behövt annorlunda och snabbare bedömning och behandling - det vill säga de som skulle behövt den sjuksköterskekompetens som organisationen "officiellt", enligt ovan, säger sig ha.

Det är olyckligt för sjuksköterskorna, som inte f år tillämpa den yrkesroll som förutsätts, och som kan "uppmuntras" till regelvidriga åtgärder. Och det är tragiskt för gruppen konventionellt utbildade ambulanssjukv årdare eftersom processen förlängs och den tydliga definitionen av deras viktiga yrkesroll försv åras. Utvecklingen talar ju starkt emot att de skulle kunna fortsätta profilera sig med arbetsuppgifter där nuvarande och kommande författningar kräver specifik högre sjukv årdskompetens. Arbeta i stället för att lyfta status och yrkesstolthet inom alla de nödvändiga omr åden av ambulanssjukv ården där ambulanssjukv årdarna har stor egen kompetens och nödvändig betydelsefull erfarenhet. Ingen skulle väl drömma om att försöka profilera sjuksköterskor inom omr ådet kirurgiska ingrepp eller läkare inom omr ådet fordonsteknik?

Detta är n ågra exempel p å ytterst besvärande konsekvenser av när organisationer försöker värja sig mot nödvändiga förändringar. Och därmed hamnar i situationer som blir mycket värre än vad de skulle behöva vara.

Det finns andra exempel, som inte är lika uppenbart drastiska eller lätta att se. Organisationer, som har tillg ång till högre medicinsk kompetens accepterar änd å principen att "alla klarar lika mycket". Även om det finns organisatoriska förutsättningar för differentierad ambulanssjukv ård gör man inga försök - ännu - att tillämpa s ådan i praktiken. I framtiden, när även SOS-centralerna anpassat sig till de nya krav som ställts och dessutom vant sig vid det beslutsstödssystem som nu införs (Index för Akutmedicinsk Larmmottagning®) förutsätts denna utveckling accelerera.

Den kompetensbeskrivning för sjuksköterska i ambulanssjukv ård, som Socialstyrelsen nyligen fastställt kommer att bidra till att lösa de här beskrivna problemen. Men ytterst är det fr åga om ett lednings- och systemfel där civilkurage och beslutskompetens ute i organisationerna krävs för att vi rätt skall kunna tillgodose patienternas behov och samhällets intentioner.

Flera organisationer och medarbetare har redan dessa egenskaper. Övriga kommer att f å dem.
Med eller mot egen vilja.