(A/F) augusti -97
I april publicerade vi en ledare med rubriken Upprepar historien sig? Den skrevs för att belysa vilka misstag som tidigare begåtts i samband med förändrade kompetenskrav för nyanställning av ambulanssjukvårdare. Den skrevs med historiska tillbakablickar av nu närmast tragikomisk natur.

Den skrevs för att belysa, för att väcka debatt men också för att varna för misstag som begåtts.

Men jag trodde inte, eller ville inte tro, att samma handlingssätt skulle upprepa sig år 1997. Jag hade fel. Även om många med hög grad av klokhet och insikt följer med i utvecklingen finns det också exempel på motsatsen. Får man inte sökande till ambulanstjänster som både uppfyller de medicinska kompetenskraven och högt ställda fysiska krav ("™rökdykartest"™) väljer man att anställa dem som enbart uppfyller de fysiska kraven.

Detta har alltså hänt igen i Sverige. Det har inte framgått att berörd sjukvårdshuvudman haft några invändningar mot förfaringssättet.

Det tycks vara självklart att en brandman som avses fungera som rökdykare skall uppfylla ställda krav. Men det tycks inte lika självklart att en ambulanssjukvårdare skall uppfylla de krav som måste ställas på honom eller henne!

Behovet av högre grundkompetens "“ legitimerad sjuksköterska med yrkeserfarenhet inom akutsjukvård och med specialutbildning i prehospital sjukvård "“ accepteras i dag av flertalet berörda. Naturligtvis skall ambulanssjukvårdare även uppfylla krav på fysisk och psykisk prestationsförmåga, men det skall vara rimliga krav. Grunden skall vara säkerhet för patienter och personal, säkerhet vid det enskilda uppdraget. Men naturligtvis också säkerhet i bemärkelsen att så långt möjligt välja personal som står emot belastning "“ kroppsligt och själsligt "“ av mångårig ambulanstjänst. Och som ändå kan visa inlevelseförmåga, medkänsla och stresstålighet.

Ett problem är troligen just att det inte finns riktlinjer för vilka krav som är rimliga. Och då kan sådana här avarter uppstå. Arbetsgivaren kan sällan klandras för att ställa höga fysiska krav. Han kan då slå sig för bröstet och, med fog, hävda att personalen har hög insatsförmåga "“ rent fysiskt.

I vems intresse ligger det att denna fysiska förmåga på ett orimligt vis överstiger den medicinska kompetensen? Kan det vara en skenbart 'legitim' möjlighet att undvika anställning av lämpliga sjuksköterskor? Får egoistiska värderingar åter ta överhand över förnuftet?

Vad är då rimliga fysiska krav för ambulanstjänstgöring? Kanske kommer Arbetarskyddsstyrelsens pågående utredning av ambulanssjukvårdares arbetsmiljö att bidra till kunskap om hur arbetsmiljön ter sig i olika organisationer, och därmed till bättre underlag för vilka krav som är rimliga? Rökdykarkraven är troligen alldeles för höga för denna yrkesutövning. Inga specificerade krav alls är lika tokigt.

Låt oss gemensamt diskutera hur rimliga krav formuleras.

Med mångårig erfarenhet av ambulanssjukvård anser jag att de självklart bör innehålla komponenterna kondition, lyft/bärförmåga och muskelstyrka. Skall kraven på kroppsbyggnad och muskelstyrka ställas relativt högt? Skulle det minska risken för fysiska belastningsskador?

Simkunnighet, kanske 200 meter, och enkel livräddning i vatten är troligen rimliga krav. Men dykning och mer avancerade livräddningsinsatser skall enligt min bestämda uppfattning inte krävas av ambulanssjukvårdare. Ambulanssjukvårdaren skall normalt vara torr och ha krafter kvar när offret förs i land av Räddningstjänsten. Dessutom kräver dykning som uppdrag i arbetet, med eller utan utrustning, att bl a Arbetarskyddsstyrelsens regelverk för dykning uppfylls. Är då förmåga att dyka 4½ meter och "˜livrädda"™ en docka något som alls indikerar lämplighet som ambulanssjukvårdare? Någon ambulansorganisation här påstår det!

Ambulanssjukvårdare skall knappast heller avkrävas förmåga att arbeta som trapetskonstnärer eller med andra höjdtester. Sådana uppgifter tillhör Räddningstjänstartisterna.

Ännu svårare är hur testning av psykisk prestationsförmåga skall gå till. Sådana tester är svåra i sig. Och det är säkert kontroversiellt huruvida de skall premiera "˜sjukvårdspsyke"™ eller "˜räddningstjänstpsyke"™? Läsarnas åsikter och tips mottages tacksamt som insändare!

I framtiden kan det stå klart vilka kompetensmässiga, fysiska, psykiska och övriga "˜lämplighets"™-egenskaper, som skall testas och hur dessa skall testas respektive vilka testvärden som skall uppnås.

Den dag vi har nationella rekommendationer angående psykisk och fysisk prestationsförmåga minskar risken för sådana avarter som berörts ovan och i tidigare ledare. Och förutsättningarna ökar för kvalitet i verksamheten. Förhoppningsvis ökar då även möjligheterna att rekrytera personal som håller för påfrestningarna i arbetet.