(A/F) april -97
Nu, när vi har fått klara riktlinjer från Socialstyrelsen, som entydigt fastställer att nyrekryterad personal, som skall utföra ambulanssjukvård med kvalificerat innehåll skall vara sjuksköterskor med erfarenhet, händer märkliga ting.

Huvuddelen av ambulanssverige synes ha accepterat dessa krav. Man gör säkert detta i patientens intresse. Huvuddelen av vår personal har moget och insiktsfullt förstått bakgrunden.
Det är ett mycket starkt drag. Det är säkert obekvämt för många. Det avviker från tidigare förhoppningar. Men det visar på en ambitiös vilja att utveckla ambulanssjukvård, som är så bra som möjligt för patienterna.

Ett sådant förhållningssätt är imponerande. Det är även vad som kan förväntas av organisationer med hög professionalism. Även om utvecklingen delvis går emot egoistiska intressen är man beredd att acceptera förändringar.

Egentligen borde det inte vara obekvämt och därför "™negativt"™. Men det blir det eftersom dagens duktiga ambulanssjukvårdare ofta tvingats hänga upp sitt självförtroende på hur långt de kunnat klättra i hierarkien. Lånta fjädrar i form av många delegeringar har upplevts som statushöjande och därmed angeläget, inte minst fackligt. Den egna, ofta betydande, erfarenheten och kompetensen inom yrket är inte tillräckligt högt värderad i ambulanssjukvård som fortfarande alltför ofta bedöms som om det vore en transportorganisation.

Men det kommer också signaler, som inger misstanke på att ett fåtal organisationer försöker värja sig mot dessa förändringar. Eller till och med strunta i dem. Ambulansforum har noterat att dessa inte lägger sin kraft på att följa denna i dag mycket naturliga utveckling. De talar i stället om hur de skall göra om de av olika skäl inte "™lyckas"™ rekrytera lämpliga sjuksköterskor. Redaktionen har börjat undra om dessa få ambulansorganisationer avser att "™undvika"™ den nödvändiga förändringen. Samtidigt konstaterar vi att de organisationer, som vi upptäckt gör på detta vis, är också de organisationer som kanske allra starkast skulle vara i behov av den avsedda kompetensförstärkningen.

När det var nytt med krav på undersköterskekompetens hände också märkliga ting. Det berättas om en organisation som fick ett antal, i flera avseenden mycket väl lämpade, undersköterskor som sökande till tjänster som ambulanssjukvårdare. Vi, som åsåg skådespelet på något avstånd, utgick från att några av dessa skulle anställas. Vi gladde oss åt det. Med den tidens värderingar räknade vi med att detta personaltillskott skulle ge betydande förbättringar. En god kompetensförstärkning och, minst lika väsentligt, ett närmande till sjukvårdens kulturmönster.

Ingen av dem blev anställd. De klarade inte att klättra i svajmast.

En annan ambulansorganisation verkade i en stad så stor att det fanns två olika publikationer för lediga tjänster. Den ena rörde sjukvården, och lästes av sjukvårdspersonal. Den andra rörde övriga kommunala tjänster och lästes knappast av sjukvårdspersonal.

Ambulanssjukvården hade, efter många påtryckningar, lovat att sträva efter att nyrekrytera undersköterskor. Detta löfte infriade man genom att annonsera i publikationen som riktade sig till icke-sjukvårdspersonal. Varefter man, med illa dold förtjusning, konstaterade att det var inga undersköterskor som sökte!

Det finns naturligtvis sakskäl bakom Socialstyrelsen krav på ökad andel sjuksköterskekompetens i de delar av ambulanssjukvården, som kräver mer omfattande kunskaper och erfarenheter. Kravet hade knappast uppstått om det funnits skäl förmoda att samma effekter kunnat uppnås genom punktvisa utbildningsinsatser, t ex i farmakologi, riktade mot befintlig personal.

Är historien på väg att upprepa sig nu? Varför vill då, i så fall, några undvika dessa förändringar? Är det några som ställer sig över SoS regelverk genom listiga manipulationer?

För något år sedan, när flera ifrågasättanden gjordes av det realistiska i att långsiktigt skapa "™rätt"™ kompetens genom punktvisa vidareutbildningar ifrågasattes argumenten, delvis högljutt. Kritiken gick i stort ut på att "™så här är det inte"™.

På ett år borde dessa "™motståndare"™ enkelt kunna framlägga motbevis i form av "™så här är det"™. Men det har varit märkligt tyst med sådana redovisningar. Oss veterligt finns inte en enda. Hur skall det tolkas? Var argumenten ändå hållbara? Trots alla brösttoner, som försökte bortförklara?

Ifrågasättandena för ett år sedan riktade sig inte mot ambitiösa ambulanssjukvårdares sätt att sköta sina uppgifter inom de områden den traditionella utbildningen ger kompetens för. Det fanns och finns i stället all anledning att uttrycka respekt för den delen av arbetet, och att arbeta för höjd status på denna yrkesutövning. Det är den värd! Ifrågasättandena riktade sig mot flummiga tankar att punktvisa vidareutbildningar långsiktigt ger rätt kompetens och helhetssyn. De innebär naturligtvis å andra sidan inte heller att vidareutbildning skall upphöra.

Detta måste tydligen upprepas, eftersom "™motståndarna"™ vill misstänkliggöra argumenten. Det måste tydligen också upprepas att ifrågasättandena vare sig skall, kan eller får leda till att duktiga ambulanssjukvårdare behöver känna hot om uppsägning. "™Motståndarna"™ har nämligen skjutit skrämskott.

Anser "™motståndarna"™ att det är onödigt med den kompetens som sjuksköterskeutbildning och tjänstgöring som sjuksköterska inom akutinriktad medicinsk verksamhet ger? Naturligtvis kompletterad med utbildning i prehospital akutsjukvård samt fysisk och psykisk "™lämplighet"™. Det kanske till och med skulle ge försämrat vårdresultat, mindre vårdkedjetänkande eller sämre kostnadseffektivitet med lämpliga sjuksköterskor inom ambulanssjukvården? Upp till bevis i så fall!

Eller är motståndet uttryck för rädsla för välutbildade och framåt sjuksköterskor? Det finns faktiskt läkare, som har svårt att klara av sådana medarbetare!

Eller är det grumlig sammanblandning av "™verksamhetens behov"™ och "™privata egoistiska eller ideologiska värderingar, makt och prestige"™?

Styrmedlen är demokratiskt accepterade, men knappast drivkrafterna"¦..

Det kan finnas andra och annorlunda skäl. Sådana är mer än välkomna i Ambulansforums brevlåda! Våra argument kan vara fel. Eller ofullständiga. Även kompletteringar är välkomna i Brevlådan.

Är detta ogrundade och felaktiga misstankar? Utmärkt i så fall. Men om det finns grund för dem måste "™vi"™ tänka efter hur svensk ambulanssjukvård skall ha det i framtiden. Skall enskilda organisationer tillåtas manipulera sig runt regelverket? Vad säger SoS och FLISA?