<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>

Avancerad helikoptersjukv ård eller kortutbildade ambulansförare
- Vilket gagnar patienten bäst?

(A/F) den 1 maj 2000
I nr 3-4/1999 av SBU: s tidskrift Vetenskap & Praxis refererar professor Lars Werkö ett projekt som bearbetats i det engelska programmet för utvärdering av medicinska metoder (NHS HTA Programme). Han ställer fr ågan "Räddar sjukv årdsutbildad ambulanspersonal liv vid sv åra olyckor?". Och han refererar resultat som p åvisar att paramedics i England (i den aktuella studien) har sämre överlevnad p å sina avancerade traumapatienter än vad personal med kortare utbildning och mindre befogenheter har.

Paramedics har ofta kortare utbildningstid än vad en svensk ambulanssjukv årdare har - men å andra sidan är denna utbildning direkt inriktad p å ambulanssjukv ård. Werkö tolkar resultaten mycket stringent och försiktigt och framför fr ågan om detta resultat kan bero p å att paramedics "tappar tid" p å olycksplatsen genom åtgärder som inte hjälper patienten.

Denna tankeg ång ligger bakom ställningstaganden fr ån m ånga h åll att minimera tiden före patientens ankomst till sjukhus med tillräckliga resurser. Tid p å olycksplatsen är i m ånga system en viktig indikator p å om organisationen fungerar acceptabelt och fall med längre (hur l ång?) tid innan transporten kommer till st ånd skall systematiskt följas upp!

Professor Werkö pläderar för liknande och andra studier i Sverige för att möjliggöra slutsatser om hur v årt optimala system bör se ut. Ytterst viktigt! Men om man läser hans artikel slarvigt, eller har otillräckliga grundkunskaper, kan man möjligen tolka inlägget som ett stöd för att "högre utbildning" i ambulanssjukv ården generellt är sämre än "lägre utbildning".

I stället förutsätter vi för närvarande att det behövs "ännu högre utbildning" för att kunna värdera patientens behov (tid, behandling, ej behandling, mottagande sjukhus osv) och dra slutsatser av det patofysiologiska skeendet. Vi har ju oftast inte n ågon "protokolliserad ambulanssjukv ård" i Sverige, s å som m ånga andra länder har. Det sv åra är ofta inte att behandla utan att klara av beslut om att t ex inte behandla!

För fyra år sedan skrev Kenneth Karlsson (Ambulansforum): Det är inte själva överlämnandet av läkemedlet eller utförandet av den medicinska åtgärden som kräver högsta kompetens och erfarenhet. Snarare är det alla de beslut och ställningstagande - som föreg år och följer efter behandlingen eller om det gagnar patienten att prioritera snabb transport till sjukhus istället för behandling - som ställer mycket höga krav p å formell utbildning och erfarenhet av akutsjukv ård.

Och d å borde det vara självklart att behovet inte begränsar sig till legitimerade sjuksköterskor. Behovet är tveklöst, precis som Socialstyrelsen kräver i sin Kompetensbeskrivning, minst för ambulanssjukv ård specialistutbildade sjuksköterskor. Men huruvida detta ställningstagande är korrekt m åste framtida forskning visa!

En annan möjlighet att föra ut högkvalificerad personal och utrustning till den sv årt skadade eller sjuke patienten är ambulanshelikoptrar. Om vi även väljer att transportera patienten med helikoptern kan detta ofta reducera tiden innan patienten n år sjukhuset med tillräckliga resurser. Behovet av ambulanshelikoptrar har blivit allt mer uppenbart genom åren med de vetenskapliga rön som tillkommit - och med kunskapen om att alla sjukhus inte är rätt sjukhus - samt som en följd av att tidigare s k Akutmottagningar lagts ned eller kommer att läggas ned.

I detta perspektiv skall vi inte heller förringa att ambulanshelikoptrar är sedan årtionden en självklar del av samhället i m ånga länder med avsevärt sämre ekonomi än Sveriges.

För mer än 20 år sedan startade en tidvis intensiv debatt för att f å till st ånd politiska beslut i Landstingen om denna självklara akut- och trygghetsorganisation. Under åren har ett betydande antal utredningar (närmare bestämt 58 stycken) genomförts. Dessa har p åvisat behovet och p å olika vägar försökt bereda vägen för sjukv årdshuvudmännens finansiering och beslut om ambulanshelikoptrar.

Detta belystes i förra veckan i TV-programmet Striptease. Ännu en ny p åminnelse om ineffektiv byr åkrati i Landstingsvärlden. Inte inför vi n ågra helikoptrar i Sverige väl? Vi föredrar att dra in de f å ambulanshelikoptrar som finns - eller att inte använda dem. Det var naturligtvis bra att Striptease tog upp detta. Men vi som, numera desillusionerade, har deltagit i debatten skulle önskat att programmet gjorts högst avsevärt rakare. M ånga uppfattade nog att ambulanshelikoptrar "bara" berör en och annan skärg årdsö. När det i stället är ett nationellt perspektiv som borde belysas. Och där behovet understryks ännu mer av även kommande strukturförändringar i svensk sjukv ård.

Detta väcker ånyo fr ågan om vi behöver Landstingen? Skulle det g å bättre om sjukv ården var kommunal, statlig eller privat? Fr ågor som vi åter m åste ställa oss och försöka finna svar p å.

En av v åra högsta militärer ställde för n ågra år sedan fr ågan: Varför har politiker s å tjock hud? Han besvarade den själv: Jo, det m åste man ha för att kunna st å upp utan ryggrad.

Orättvist? Döm själv!

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör
Nordisk Prehospital AkutMedicin (PAM)


<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>
[Hem]  [Ledare]  [Nyheter]  [Reportage]  [Forskning]  [Artiklar]  [Insändare]  [Notisen]  [Redaktion]