(A/F) den 30 mars 2000
Diskussionen har kanske mognat och blivit mer nyanserad p å m ånga ställen i landet. Men fortfarande g år v ågorna höga när det gäller sjuksköterskornas vara eller inte vara i ambulanssjukv ården.

Vi tar del av den diskussionen p å PAM/Ambulansforums insändarsidor och vi hör om den fr ån olika h åll i landet.

Det är bra med en öppen diskussion. Förändringarna är b åde förvirrande och oroande för m ånga inblandade. D å behöver man testa, ifr ågasätta, pröva de egna argumenten och höra vad "�den andra sidan"� har för argument.

Förändringsarbete är nästan alltid smärtsamt. Det vill säga när "�andra"� utsätts för förändringar bär vi det lätt. Men när det g år upp för mig att förändringar skall p åverka mig själv, mitt arbete och kanske min sociala situation "� d å blir det ofta avsevärt jobbigare.

Vi har m ånga g ånger tidigare i debatten med skärpa p åtalat Ledningens ytterst viktiga roll när det gäller att tidigt informera, stötta och utveckla. För att göra överg ången s å litet smärtsam som möjligt. Har ambulanschefer och ambulansöverläkare varit tillräckligt tydliga mot sin personal? Tillräckligt tidigt? Har rollen för framtidens ambulanssjukv årdare presenterats p å ett s ådant sätt att ambulanssjukv årdarnas stora betydelse även framgent har blivit klar? Har rollerna presenterats s å att de blir attraktiva och åtr åvärda? B åde för ambulanssjukv årdare och för prehospitala sjuksköterskor?

Glöm inte bort att redan när möjligheten att delegera läkemedelsgivning till ambulanssjukv årdare fastställdes i författning s å p åtalades ocks å att s ådana lösningar inte fick ses som n ågot l ångvarigt och permanent. Det är över 10 år sedan nu! Och glöm inte bort v årt till tjatighet gränsande upprepande av att en sjuksköterska, som inte har b åde lämplig specialistutbildning och akutsjukv årdsrutin fr ån sjukhus utöver sin legitimation och som bereds tillfälle till regelbundet återkommande tjänstgöring i den akuta sjukhusv ården är en ytterst tveksam förstärkning i ambulanssjukv ården. Kanske en försvagning jämfört med en duktig, erfaren och utvecklingsvillig "�gammal"� ambulanssjukv årdare?

Kraven p å förändringar är frustrerande för m ånga. Sättet som förändringarna genomförs p å är bra p å en del h åll. P å andra ställen är det d åligt "� och ökar förvirringen, oron, frustrationen och uppbragtheten.

Revirstrider mellan grupper (ambulanssjukv årdare kontra sjuksköterskor) och till och med inom grupper (sjuksköterskor med olika specialistkompetens och behörighet) gynnar inte utvecklingen. Vare sig för patienter eller för personal. De fackliga organisationerna är medskyldiga. V årdförbundet har ännu inte varit tillräckligt tydligt när det gäller sjuksköterskor med olika specialistkompetens och med olika typer av uppgifter prehospitalt (ambulans, akutbil, helikopter, "�sjuksköterskearbete"� prehospitalt kontra utbildnings- och handledaruppgifter). Kommunalarbetarförbundet har givit medlemmarna förhoppningar om en "�ny utbildning"� med hög status och behörighet. Utvecklingen, nyutkomna och kommande lagar och förordningar talar knappast för att dessa drömmar blir verklighet.

Samtidigt först år jag s å ofantligt väl att individer, som är djupt engagerade i sitt arbete och som känner sig hotade och nedvärderade vill försvara sig. Det är mycket mänskligt.

Men vi ser en uppenbar risk, liksom ett par av v åra insändarskribenter, att "�striden"� blivit s å felriktad att en stor grupp ambulanssjukv årdare riskerar att eliminera sig själva. Sl år man för v åldsamt är det sv årt att h ålla garden uppe. D å kan en hel yrkesk år med ambulanstekniker försvinna p å ett antal år. En yrkesgrupp som s å väldigt mycket behövs även i framtidens ambulanssjukv ård.

PAM/Ambulansforum tror nämligen fortfarande, och kommer att tro p å, ambulansteamet. Den lämpliga, välutbildade och erfarna sjuksköterskan som medicinsk v årdexpert. Och den lämpliga, välutbildade och erfarna ambulansteknikern vars yrkesroll vi flera g ånger beskrivit översiktligt. Men rollen behöver förtydligas avsevärt mer.

Upp till kamp emot kvalen. Sista striden det är. Kanske är detta sista striden? L åt inte alla soldaterna dö p å slagfältet. Kamp kan bedrivas för utveckling i stället för mot förändringar. Kamp kan bedrivas med patientens bästa för ögonen och änd å utan otillbörliga egna förluster.

L åt ambulanssjukv årdarna leva vidare! Tillsammans med och i god sämja med övriga kategorier prehospitala sjukv årdsarbetare.

Jag lärde mig nyligen en läsövning i Norge. Här översatt till svenska:

Om Du tror Du är färdigutbildad är Du inte utbildad. Bara färdig.

Det gäller oss alla!

Karl-Axel Wallman-C:son
Chefredaktör
Nordisk Prehospital AkutMedicin (PAM)