Som du ser kan man ställa flera frågor utifrån de övergripande "offentlig—privat" och vinster. Socialministerns klara ståndpunktstagande, "sjukvården kan aldrig tillåtas att ge vinster". Ministern måste ha formulerat några andra förbehåll som jag missat.

För mig är inte huvudfrågan "privat eller offentligt, vinster eller inte". Jag hoppas att alltfler engagerar sig i den svenska sjukvårdens framtid. En framtid, där våra sjukvårds behov med sjukvårdens ambitioner inte balanseras av de ekonomiska resurser som kan avdelas.

Flera nya idéer och organisationsstrukturer har avlöst varandra för att komma tillrätta med obalansen. Men frågan är om de varit tillräckligt "radikala"?
Jag är övertygad om att sjukvårdsorganisationen är "fulla av kunskaper och färdigheter" som bättre kan tas tillvara.

Detta förutsätter:
1. Att politiker vågar berätta och får oss att tro på "hur det förhåller sig".
2. Att vi enas om "problemens grund" (var vi står/är), en nåd att stilla bedja om.
3. Att vi enas om vilka mål vi skall uppnå.
4. Att våra chefer/ledare inom sjukvården avvecklar sitt mångsyssleri och som ledare tar ansvar att leda oss mot de överenskomna målen.
5. All handlingsberedskap hänger samman med den information som ges. Var och en förstår säkert informationstjänstens betydelse ­ att den ges och fås korrekt.

Låt sjukvården bli lönsam för samtliga. Måhända kan det inte ske i gamla hjulspår.