Inget nytt framkom från SoS, vaga synpunkter framfördes angående anpassad utbildning för ambulanssjukvårdare till sjuksköterska. Dessa avfärdades senare av landstingspolitiken med främsta motiv, att denna anpassade utbildning inte tillgodoser den flexibilitet som sjukvården behöver på lokal nivå. Chefredaktören Karl-Axel har tidigare i sin sammanfattning - ”Detta är vad vi vet” - , på ett lättfattligt sätt beskrivet den framtida bemanningen av våra ambulanser.

Landstingspolitikern framförde att hos saknade fackkunskaper och måste följa SoS bestämmelser. Att ekonomin var och är ett stort problem. Att hon förstod de synpunkter som ambulanssjukvårdarna framförde men att hon inte kunde lova något.

Vad framkom då från ambulanssjukvårdarna? Man var uppretade och mycket besvikna på den framtida inriktningen. Alla gamla motiv vad gäller erfarenheter och svårigheter att göra förändringar på grund av den korta tiden – fem år - framfördes. Tyvärr förlorade dessa duktiga ambulanssjukvårdare lite av sin trovärdighet när ”mycket erfarna ambulanssjukvårdare gång på gång jämfördes med nyutbildade unga sjuksköterskor”.

Mitt intryck av den uppkomna situationen var att viss upprördhet har sin grund i bristade information. Fördelarna med ett sammansatt team belystes aldrig. Man hänvisade till att det var bra som det var, med en narkossyster som förstärkning. Hm!! Man redovisa inte heller hur ambulansuppdragen ser ut under en månad, och vilka krav på bemanning de ställt.

Varför ”hukar” då ambulansöverläkarna? De som har det medicinska ansvaret för verksamheten. De behöver, om inte annat, ge våra ambulanssjukvårdare sitt stöd. Den framtida ambulanssjukvården kommer inte att klara sig utan denna erfarna personal. Ambulanssjukvårdaren utgör en viktig kugge tillsammans med ambulanssjuksköterskan i det blandteam som skall finnas i de akutambulanser som disponerar olika läkemedel. För övrigt samma viktiga kugge som de utgör idag tillsammans med narkossystern.

Den ledande personalen inom ambulanssjukvården måste nog informera sina anställda på ett mer offensivt sätt så att vi kan gå vidare. Det är få verksamheter, om någon, som återvänder till gårdagen. Utvecklingen går vidare. Det kommer nya mediciner och ny medicinteknik och därmed också nya metoden inom sjukvården och ambulanssjukvården.

Det kommer att finnas viktiga arbetsuppgifter för många av dagens ambulanssjukvårdare i morgondagens organisation. Men de måste få information för att gå vidare och komma ur dagens djupa hjulspår. Här har våra ambulansöverläkare ett stort ansvar.

Radioprogrammet då? Ja – man fick komma till tals. Några började kanske åter tänka på ambulanssjukvårdens villkor – bland andra jag.

Mvh
StenS