Varför vågar vi inte inse att orsaken är enklare än så? Samhället har inte råd med 80-talets sjukvård längre. Det är uppenbart att samhällets kostnader för arbetslösheten och statsskuld på ca 150 miljarder respektive 100 miljader årligen på något sätt har påverkat vårt samhälle. Ett nytt uttag i skattekistan på fantastiska 250 miljarder måste märkas någonstans. Tyvärr också inom sjukvården.

Vår sjukvård är inte gratis, där nyanskaffning och underhåll av lasarett eller med andra ord byggnader, där inventarierna den medicinteknisk utrustning drar kostnader. Löner och vidareutbildning av personalen tar också sin beskärda del av kakan. När sedan patienter kommer med i bilden ökar kostnaderna ytterligare då mediciner och förbrukningsmaterial för verksamheten skall betalas. Min grova kostnadsanalys borde börjat vid patienten.

Vad har vi råd med och vilken kraft har våra politiker att göra omprioriteringar? Det hade varit mer renhårigt om de ansvariga från början pekat på de svårigheter som förelåg att, med bibehållen vårdnivå, skapa balans mellan inkomster och utgifter inom sjukvården.

Vi vill och kan göra så mycket mer inom dagens sjukvård än gårdagens men har tyvärr inte råd att betala vad det kostar. Att som Karlsson, skuldbelägga olika experter är ingen lösning. Inte minst med tanke på läkarkårens spelat och spelar en central roll inom sjukvården.

Vad är det då som tar ”död på vården”? Det gjorde vi alla som levde över våra tillgångar under 60-70-80-talen. När grunden till vår gigantiska statsskuld grundlades som idag belastar oss årligen med 100 miljarder. Utan den utgiften skulle läget inom sjukvården kunna varit ett annat.

Den uppmärksamme läsaren har säkert observerat en annan utgiftspost de 150 miljarder årligen som hamnar på arbetslöshetens konto. Analysen av denna post hör inte hemma på denna utmärkta sjukvårdssajt men för fullständighetens skull några utgångspunkter kortfattat.
Den första - näringslivets omstrukturering med en ökad automatisering med stöd av datorer har reducerat antalet arbetstillfällen ­ arbetslösa.
Den andra - den ökade globaliseringen med frihandel har ytterligare minskat antalet arbetstillfällen då varor produceras billigare i andra länder och vår egen industris avveckling. Ex. varv och teko ­ arbetslösa.
Den tredje ­ ökad stordrift med stöd av maskinpark har också reducerat arbetstillfällena ex. inom jordbruket - arbetslösa.
”Den fjärde mer förbjudna” invandringen (flyktingar) - arbetslösa

Vi har lindrigt sagt hamnat i ett utsatt läge ­ som näringslivsdepartementet säkert konstaterat. Det som oroar mig är om ­ ”myran i myrstacken Sverige har förstått” ­ när Anna-Karin ….!