Läpparnas bekännelse?
Människan är samhällets främsta resurs, en klyscha som genomtrumfas för våra chefer på många av dagens ledarskapskurser . Hur kan det då komma sig, att vår sjukvårdspersonal som arbetar med människor, alltifrån livets start till dess slut, tillhör vårt samhälles låglönegrupp? Unga datanördar tjänar det dubbla.
Tes 2 - En attitydförändring av yrkesroller hos vårt samhället och politiker måste till. Människor måste alltid vara viktigare än prylar! Kräv att din politiker ändrar inställning så att människan kommer i första rummet.

Ambulanssjukvården interna problem sätter patienten i kläm?
Ibland antyds att sjuksköterskor inte vidarebefordrar uppgifter från ambulanssjukvårdare till ansvarig läkare eller att läkaren inte förhör sig om ambulanssjukvårdarens iakttagelser. Häpnadsväckande om det nu förhåller sig så. Som Karl-Axel W skrev ­ ”om de här problemen lever kvar är egentligen fullständigt oacceptabelt i modern sjukvård med helhetssyn och vårdkedjetänkande.” Problemen borde enkelt kunna lösas i samband med en fortlöpande utvärdering av verksamheten. Vi måste i ökad utsträckning tala med varandra och tona ner talet om varandra.
Tes 3 ­ Oacceptabelt att sätta patienten i kläm. Alla har skyldighet att se helheten utan att skuldbelägga sin omgivning. ”Börja gräv där du står” ­ så kommer vi alla en bit på rätt väg.

är vi förare eller sjukvårdare?
Yrkeskunniga eller medmänskliga tröstare? De som haft det minsta intresse av vad som framförts på denna sajt, kan konstatera att ambulanssjukvården i Sverige är allt annat än en homogen yrkesgrupp. Personalen i ambulanserna kan vara allt från brandmän med en sjukvårdskurs till narkossjuksköterskor. Mot den bakgrunden är det förvånande att man i de egna leden irriterat ställer frågan ”är vi förare eller sjukvårdare?”
Tes 4 ­ Vi måste vara tusenkonstnärer i den oskyddade verkligheten. Ingen av oss kan vara säkra på vilka krav som ställs på oss när vi kommer fram till den nödställde. Det sammansatta arbetslaget där man med en välmotiverad god attityd kompletterar varandras kunskaper och färdigheter blir bäst för patienten.

Angående löner.
återigen har oacceptabla fallskärmar kommit i belysning. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att olika grupper ställer ökade lönekrav. Vad händer om vi alla ökar våra lönekrav? Om vi genom kraftfulla aktioner visar att vi menar allvar? Bussförarna har gett oss ett efterföljansvärt exempel. Vad innebär det om företag efter företag lämnar Sverige till marknader med billigare arbetskraft och mindre krångel. De företag som skall bära den offentliga sektorn blir färre. Därmed får vi mindre resurser och avveckling av samhället fortsätter. Tänk att alla bildade inte förstår konsekvenserna av att landstingens sjukvård redan går med förlust. Att kommuner och landsting skall vara i ekonomisk ballans år 2000 är en illusion.
Tes 5 ­ Släpp lönekraven intill dess att sjukvården kommer ”på rätt köl”! Satsa allt på att förbättra arbetsklimatet. Vi är på rätt väg då alla stödjer varandra och jakten på syndabockar har avslutats oavsett utbildning och låg erfarenhet.

Utveckling inom ambulanssjukvården?
Uteckling är en process, där alla medarbetare (organisationsnivåer) måste mötas. Olika ”önskemål” accepteras och utvecklas. Alla bör på något sätt ges tillfälle att få inflytande i processen. Vi måste ta oss tid, ambulansöverläkare och garageförman, ambulanssjuksköterska/narkossjuksköterska samt ambulanssjukvårdare. Arbetsledare våga lämna skrivbordet gå ut bland era anställda se dem i ögonen. Det är här ni påverkar utvecklingen.
Tes 6 - Alla har kunskaper och erfarenheter ­ gå från ord till handling.