Först och främst vill jag understyrka att alla organisationer som skall samarbeta bör öva innan de sätts på prov. Det gäller inom den svenska räddningstjänsten som annorstädes. Vi bor i ett land med stor yta och relativt liten befolkning. Det är därför värdefullt när olika organisationer kan stödja och komplettera varandra. Det är bra när deltidskårerna, som du beskriver, kan göra en första livräddande insats inom de områden där det tar lång tid för ambulansen att nå fram.
Men det är inte riktigt med den utgångspunkten jag har engagerat mig på denna sajt. Den svenska räddningstjänsten (brandkåren) har sitt ursprung i den svenska krigsmakten. Det var officerare som ledde släckstyrkorna långt in på 1800-talet. Du känner kanske till att begrepp som brandkapten, logement, uppställning, avlämning mm. Jag tror att det var bra, att brandkåren lämnade krigsmakten och blev en egen funktion därmed följde också utveckling av räddningstjänsten.
På samma sätt uttrycker en av inläggens rubrik "Räddningstjänst + sjukvård = ambulanssjukvård" ambulanssjukvårdens ursprung. De akuta sjuktransporter som brandkåren utförde. Jag tycker som du nu förstår, att Ambulanssjukvården måste lämna räddningstjänsten, så att också den kan utvecklas ytterligare. Om ambulanssjukvården hänger kvar som en "vit räddningstjänst" är jag säker på att avståndet till sjukvården blir för stort.
Sjukvården genomgår en snabb förändring både utifrån ekonomiska krav och inte minst den utveckling som sker inom vårdteknik med nya kraftfulla mediciner och inom medicintekniken. Ambulansernas vårdpersonal måste knytas tätare till sjukhusens vårdlinje så att de får och kan tillgodogöra sig den nya tekniken. Idag upplever jag följande fenomen att ambulanspersonalen inte hör hemma på "akutsjukhuset och inte heller på brandstationerna". Ambulanssjukvårdens yrkestillhörighet försvagas.
Jag har svårt att förstå, varför ambulanssjukvården inte satsar på en tydligare yrkesidentitet. Er fordonspark med helikoptrar, akutbilar, ambulanser av olika sorter samt bemanningen med läkare, ambulanssköterskor, ambulanssjukvårdare har goda möjligheter att ge stomme till denna yrkesidentitet.
Från vilket perspektiv betraktar kunden ambulanssjukvården kunden som har grunduppfattningen "det händer aldrig mig" kan betrakta ambulanssjukvården utifrån två utgångspunkter. Den första som olycksoffer i trafiken, på arbetsplatsen etc där man skadas. Enligt min mening fixar räddningstjänsten det som behövs (ABC+). Den andra utgångspunkten är den akut insjuknade infarktpatienten eller motsvarande, här ställs enligt min mening sjukvårdkunnandet på större prov. Nu är kroppens reparationssystem i obalans till skillnad mot tidigare.
Jag respekterar att få delar min uppfattning. Jag förstår att de ca 900 som är anställda inom ambulanssjukvården med bara 20 veckors grundläggande sjukvårdsutbildning känner sig hotade av min argumentation och gör allt för att allt skall bli vid de gamla. Jag sammanfattar SKAF yttrande angående SoS remiss. "Vi kan vara kvar vid det gamla. Den interna utbildningen ger en verklig kompetens. Det nya förslaget får konsekvenser för en yrkesgrupp. Vi har ju en fungerande organisation som har tagit hänsyn till sjukvårdens utveckling och patientbehoven. Förslaget bör återremitteras då det saknar helhetsperspektiv samt inte beaktar den forskning som pågår hos oss. För övrigt så har inte SoS samverkat med berörda när förslaget arbetades fram. Tidsperioden för genomförandet är för kort."
Jag vill som den presumtive patient jag är, att Ambulanssjukvården knyts närmare sjukhusens akutsjukvård och att personalstrukturen på sikt förändras, så att vi ser läkare i akutbilarna och helikoptrarna. Att vi ser ambulansteamen bestå av en specialsjuksköterska och en ambulanssjukvårdare. Ett kunskapslyft för ambulanssjukvården i likhet med det kunskapslyft som pågår i hela vårt samhälle.
En ambulanssjukvård som också behöver samöva inte bara med den kommunala räddningstjänsten.
StenS