Ambulanssjukvårdens utveckling har tyvärr varit trög genom åren, en tröghet som kanske kan förklaras av "den bristande tillhörigheten till sjukvården i övrigt". På senare år har det tagit lite fart inte minst genom Vårdförbundets försorg. Några landsting Västmanland och Jönköping ligger väl framme i kompetensutvecklingen medan andra släpar mer eller mindre efter. Några kommer inte att kunna nå SoS mål.

Det därför naturligt att det fack som organiserar huvuddelen av ambulanspersonalen undersöker vad de kan göra för sina medlemmar. Utifrån SKAF_Amb’s utgångspunkt kommer facket och personalen att minskas om utvecklingen fortsätter. Det är inte svårt att förstå att man sätter klackarna i marken och försöker hitta nya utvecklingsmöjligheter.

Oavsett vad Vårdförbundet och SKAF anser, de kan vrida och vända på olika utredningar, informera hit och dit. Utvecklingen påverkas i hög grad av en annan grupp som förhållit sig passiva ­ de som ansvarar för delegeringarna - amb-läkarna.

Varför så bra utbildningsståndpunkt i Västmanland (där man redan uppnått vid SoS kompetensutvecklingsmål)? Varför så uselt i ………..? är det ett resulat av respektive ambulansöverläkares ambitioner? Vilken uppfattning har våra ambulansöverläkare om "kunskapslyftet"?

För att citera en ambulansöverläkare.
"Man ska inte glömma att det är endast läkare som har rätt att ställa diagnos och ordinera läkemedel….
Den vård jag är med och bedriver vid akuta sjukdomstillstånd och olycksfall, på akutmottagningen, intensivvårdsavdelningen och på operation, den vården leds och bedrivs av läkare, i samarbete med sjuksköterskor och undersköterskor…..
Förfarandet med delegeringar, inom ambulanssjukvården, innebär att jag som medicinskt ansvarig ger ambulanssjukvårdaren rätt att utföra medicinska behandlingar och att ge läkemedel om jag anser att de har kompetens för arbetsuppgifterna. Och det anser jag att min personal har…
Skulle vi ha maximerad kompetens i ambulanserna skulle de bemannas med läkare och så görs också på en del håll i världen." Så långt ambulansöverläkaren.

Det är inte bara SKAF_Amb som "luddar till utvecklingsmålen". Hur skall ambulanspersonalen uppfatta utvecklingen med hänsyn till ambölen’s ståndpunkter? Om han är representativ för sitt kollektiv så kan var och en dra egna slutsatser angående utvecklingen inom ambulanssjukvården.

Med hänsyn till hur utvecklingen är inom olika landsting, är frågan om ansvaret för läget som råder skall läggas hos politiker eller på ambölar? Med stöd av ord och andemeningen i citaten från ambölen ovan blir min slutsats att ansvaret är läkarens. För personalens skull krävs, att ambulansöverläkarna som grupp klargör sin uppfattning, så att vi därmed får arbetsro. Om man hukar, desavouera då inte SoS ambitioner.

SKAF_Amb, de har bara ett alternativ ­ säkerställ fortsatt anställning för alla medlemmar samt tillgodose en fortsatt löneutveckling med så om behövs nya "titlar". Låt SKAF_Amb i likhet med andra intresseorganisationer välja sina metoder.

Jag då ­ patienten ­ patienten i centrum ­ de bästa för mig? Det får bli en annan fråga.