Har länge följt debatten om utvecklingen inom ambulanssjukvården i Sverige och håller i mångt och mycket med om det som skrivs.
Men ibland tycker jag att vi som jobbar inom ambulanssjukvården blir en aning nedvärderade.
Vi kan och får göra lite mer än bara ABC+.
Har själv en 7 veckors amb utb.- 20 veckors utb för vårdare i amb. är undersköterska ,har en farmakologi utb på 8 veckor samt sist men inte minst 17 års erfarenhet av ambulanssjukvård ute på fältet.
OK det är inte mycket att komma med om man jämför mig med en 3 årig högskoleutbildad sjuksköterska med vidare utbildning i anestesi/iva.
Men med den bakgrunden har jag fått möjlighet att genom ordination enligt personliga direktiv behandla kramper med Stesolid iv, jag har tillgång till CPAP behandling och urindrivande läkemedel vid begynnande lungödem, jag får intubera, defibrillera, spruta adrenalin, atropin och ge tribonat vid hjärtstopp, jag kan smärtlindra patienter med lustgas och morfin osv.osv.
Men om ett par år är det slut på detta med all rätt, för det är väl hel klart att skall man administrera läkemedel skall man vara minst legitimerad ssk.
Vi ambulanssjukvårdare skall inte gråta för det som komma skall utan se framåt, försöka se positivt nu kan vi äntligen få en egen yrkesidentitet.
Tycker själv att "syrrorna" gett ambulanssjuvården och mig ett lyft.
Det finns väl en baksida, och det är väl osäkerheten om man får behålla jobbet eller slängas ut i arbetslöshet, vi är ju trots allt inga blåljusfixerade fartdårar, utan helt vanliga familjeförsörjare, så det är klart oron finns där.
Men man hoppas att så många som möjligt kan få vara kvar inom verksamheten och med den erfarenhet och kunskap som finns hos ambulanssjukvårdarna kunna bilda ett väl fungerande team tillsammans med legitimerad personal.
//Jola