Johan, Fredrik m fl. betonar ensidigt att den "tjänstgöringsroterande" ambulanssjukvårdaren/ (eller ambulanssjuksköterskan)hela tiden måste lämna ifrån sig uppgifter, sticka iväg på prio-ettor osv, och därmed inte vara kapabla att ge god vård.
Man kan väl se problemet så här också?:
Vid rotationstjänstgöring tjänstgör man på heltid vid den enhet man befinner sig på och förväntas inte sitta med ena benet i förarhytten.
I den bästa av världar, alltså. Jag menar att detta främst är ett "arbetsgivarproblem". Vill man ha hög och jämn kompetens på spjutspetsen (=ambulanssjukvården) så MåSTE det få kosta (= fler tjänster). Det är en hög initial investering, men den högre kompetensen kanske bidrar till att rädda livet på någon skattebetalare som annars skulle avlidit. Och då har väl ändå satsningen gått med vinst?
Så vad som krävs är en stor portion politiskt mod och framsynthet. Man behöver inte vara överbegåvad för att begripa vad framtidens krav på bl a ambulanssjukvård kommer att innebära utbildningsmässigt.
Jag håller dock med er att i den verklighet vi lever i är det nog vanligare med en inte alltför genomtänkt "rotation", som på papperet ger nån form av kompetens (och tystar kritiken mot någon ambulansansvarig). Det verkliga resultatet är väl, som ni beskriver det - en kombination av frustration, ilska och magsår. Det gynnar inte patienten och är ett rent hån mot den yrkesverksamme ambulansmedarbetaren.