Hej Mats! Nej, Mats, jag ser inga spöken i den form Du påskiner.
Men jag konstaterar att Du räknar fel.
Ta Ditt exempel. 16 tjänster på ambulans behöver rotationstjänst. Låt oss t ex räkna med att de behöver vara på klinik (främst akutmottagning och vissa andra akutavdelningar, där kompetensbehovet tillfredsställs och där behörighetsreglerna ej lägger hinder i vägen) 2 månader per år. Det innebär i runda tal (jag borteser för enkelhetens skull från semestrar och liknande) att ambulanssjukvården täcker drygt 2,5 tjänst på kliniken/klinikerna. Och berörda kliniker kompencerar med att täcka motsvarande tjänsteutrymme på ambulansen.
Ekonomiskt balanserar alltså avgång och tillskott varandra. Kanske inte alldeles i början, men på litet sikt.
Ja, vissa kostnader för "övertalig utbildning" kan också tillkomma i det korta tidsperspektivet.
Från ställe till ställe får man naturligtvis bestämma hur många individer som skall dela på de här (i exemplet) c:a 2,5 tjänsterna. Dessa individer behöver ju också hålla kompetensen uppe vilket talar för att många delar på dem. De skall å andra sidan vara lämpliga, ha fysiska förutsättningar mm, och dessutom skall kontinuiteten vara rimlig. Detta talar för att få skall dela på dem. Slutresultatet får alltså bli en kompromiss mellan dessa två ytterligheter.
Om det går? Självklart om viljan och ambitionen finns. Men det finns naturligtvis flera metoder att sabba detta system. Dem hoppas jag att vi har sett nog av nu, och slipper se i framtiden.
Och en annan svaghet är att det blir svårare (och bl a kan medföra rese- och traktamentskostnader) på mindre orter med ambulans men utan akutsjukhus. Många av dem kan tillämpa motsvarande rotation med primärvården.
Precis så här enkelt är det. För dem som vill se möjligheterna i stället för svårigheterna.
Bästa hälsningar /Kalle