Jag använder därför som du märkt "ambulanssjukvårdens ryggrad" som uttryck för dagens ambulanssjukvårdare och vill därmed peka på både betydelse och förmåga.

Utvecklingen går vidare sjukhusen blir färre, akuttransporterna fler och längre. Läkemedel och teknik utvecklas likaså. Nya krav ställs på oss alla. Jag beklagar, att SoS beslut att de regelmässiga delegeringarna skall upphöra, blev det drivande incitamentet för ambulanssjukvårdens senaste utvecklingsfas. Det tolkades enligt min mening olyckligt att ambulanssjukvårdarna skulle slängas ut ur ambulanserna och ersättas med leg. personal.

Min uppfattning om läget som då uppstått må vara felaktig. Men i detta läge skrev jag mitt första inlägg på detta plank. Vi har under många år förstärkt besättningen i våra ambulanser och helikoptrar när det varit befogat och inte utan framgång. Det sammansatta teamet har för mig inneburit det kunskapslyft som verksamheten kräver.

Vad gäller "utkallat stöd till ambulanser" har jag kommit till den slutsatsen att sjukhusgruppernas beredskap (tillgänglighet) är för låg inom många sjukhusområden. Ni tvingas många gånger själva lösa uppgifterna som ledningsambulans i samband med större olyckor. Inom detta gebit är ni herrar/damer ambulanssjukvårdare för dåliga. Inte konstigt då färdigheten inte behövs speciellt ofta.

Jag stannar här Lasse - du och dina kamrater behövs - inte genom att vända oss andra ryggen utan att dela med er av kunskaperna. Låt oss gemensamt, inom våra egna nätverk på våra egna ambulansstationer i samverkan med instruktörer, ambulansläkare m.fl, utveckla akutsjukvården "från ambulans till intensivvårdsavdelning".