Martin Karlsson skev i "gästboken" att han börjar bli lite "mörkrädd" med anledning av debattens utveckling. Det som förskräcker M och inte minst undertecknad är, att många av ambulanssjukvårdarna tror att sjuksköterskor saknar akut erfarenhet, att de inte kan köra bil, att de inte vet hur man ska bete sig vid stora olyckor och inte minst att de inte orkar bära bår.
Det är förundrande att ambulanssjukvårdarna inte beaktar de krav som kommer att ställas på ambulanssjuksköterskan. Eller ……. är det på så sätt att det kommer inte ut några konkreta krav vad gäller de framtida ambulanssjuksköterskorna utan diskussionen rör mer vad man skall kallas samt att utbildningsmålen är något obegripliga för de som inte har specialistkompetens. De, inom sjukvårdens ledning lokalt, regional och centralt som ser "helheten" har kompetens, har ett ansvar för att andra inom sjukvården får se "samma ljus". Vi kommer aldrig att uppnå en effektiv organisation om vi inte får en gemensam målbild för ambulanssjukvården.
Det finns landsting där man kommit en bra bit på väg med sammansatta team inom ambulanserna. Hur har utvecklingen drivits i dessa landsting. M skriver i sitt inlägg i gästboken att Västmanland har ca 50 sjuksköterskor (50%) anställda inom ambulanssjukvården. Och att man där arbetar i team med utmärkta resultat. M hur kom ni dit?
Jag vill avslutningsvis framföra två önskemål.
Det första en förhoppning - mer inlägg från personal inom ambulanssjukvården där man i likhet med Västmanland kommit "en bit på väg". Ni kan visa oss övriga vägen.
Det andra - exempel på utbildningsmål för ambulanskursen för sjuksköterskan.
StenS