Jag tror att "den lagoma" ambulanssjukvården balanseras av regionens vårdbehov och ekonomiska möjligheter. Du kan inte vara omedveten om att det ekonomiska utfallet inom landstingen börjar bli klar för 1997. Några siffror Dalarna ­ 220 miljoner back, Gävleborg ca 100 milj back. Jag har för övrigt skrivit flera inlägg kring de ekonomiska förutsättningarna. Eftersom en ökning av sedelpressarna inte är ett svenskt alternativ måste andra vägar väljas. Spara!!

Införande av akutbilar med läkare är ett kostnads effektivt sätt att föra ut kvalificerad akutinsats till patienterna. Men den drar trots allt kostnader samtidigt som resurserna minskar inne på sjukhuset. Du belyser ett världsomfattande problem ­ "Hur gör vi med alla mindre orter" ­ De får ingenstans i världen samma buller, samma affärstäthet, samma stöd från räddningstjänst och sjukvård, över huvudtaget inte samma service i övrigt. Det är orättvist men den som bor i glesbygd får också fördelar jämfört statsbon ­ en annan livskvalité.

Du upptäcker nu att jag inte tänkt färdigt utan konstaterar sjukvård efter behov på en nivå som vi kan betala. Vilka behov har då glesbygden i mellannorrland? Mottar tacksamt svar! Vad orkar mellannorrland betala? Mottar tacksamt svar! Och på motsvarande betraktelsesätt för "stor- och småstad".

Som jag också skrivit ett flertal gånger tror jag att vi måste ha en mycket flexibel inställning till "akutinsatsfordon". Införandet av telemedicin kommer att revolutionera insatsmöjligheterna. Jag har under de senare åren argumenterat för att den utryckningsenhet som "kommer först" skall kunna ingripa vid sjvlarm prio 1, det innebär att deltidsbrandkåren åker på hjärtlarm. Naturligtvis medförandes både "kunskaper och utrustning" för en första insats. Jag har i ett flertal tidningar läst att det pågår försök på olika orter i landet enligt skissat princip.

"Du skriver i din insändare om bästa möjliga vård." -- Ja, och du frågar vad jag menar med det. Ditt egen fundering kanske inte är så dålig. "Ska vi göra så att det nyanställs sjuksköterskor i ambulans i de större städerna och på de mindre orterna tillsätter vi läkare (som kanske ändå har beredskap vid jourmottagning)."

De som har det operativa ansvaret för ambulanssjukvården har ingen lätt uppgift. De skall med begränsade resurser utveckla ambulanssjukvården så att patienter får akuthjälp. Något säger mig att vi måste skilja på formell och reell kompetens. Det innebär att det är inte säkert att man, med formell kompetens, klarar de uppgifter som möter "ute i verkligheten". Efter den formella utbildningen måste praktisk tjänstgöring tillsammans med erfaren medarbetare. En lång tjänstgör med en mängd insatser och lokal fortutbildning kan ge en ambulanssjukvårdare (usk) en reell kompetens att arbeta med kvalificerade uppgifter trots att den formella utbildningen (sskutb) saknas. Något som jag anser kanske kommer bort i våra diskussioner ibland. Med andra ord så måste ambulansöverläkarna ta personlig ställning till var och en som tjänstgör inom hans ansvarsområde inom ambulanssjukvården och vilka befogenheter som vederbörande får.

Ja Fredrik ett lång och kanske lite "oprecist svar" jag delar också din uppfattning att alla ser till sitt hus först. Men verksamheten mår nog bra av om vi lyfter blicken. Ser till regionens behov och vad den orkar bära, men samtidigt inte glömma patienten och de krav patienten har rätt att ställa. För att därefter arbeta mot den målbild som lyser fram på näthinnan. Alla i vårdkedjan (teamet) behövs! Sammansatta team lyckas bäst. Jämför den idag aktuella fotbollen. Ett lag med bara "toppcentrar" eller med bara "målvakter" vinner inget VM.