Här lämnar jag mitt gemensamma och avslutande svar till Dan och Mats.

Det framgår klart och tydligt av olika författningar (bl a SOSFS 1995:8) och lagar (bl a åliggandelagen) att delegering är en temporär lösning som inte får förhindra att andra långsiktiga kompetenshöjningar sker och att det även inom ambulanssjukvården gäller samma krav som inom övrig hälso- och sjukvård. Dvs att farmakologisk behandling skall ligga på legitimerad basis.
Så varför har då inte ambulanssjukvårdare, självmant, utbildat sig till sjuksköterska om de vill fortsätta "göra samma jobb som tidigare" men med egen formell kompetens? Det var tänkbara orsaker till varför detta inte skett som jag funderade på.

Ang. panikåtgärderna: Jag anser fortfarande att landstingen kunnat förutse utvecklingen - se på Västmanland som varit förutseende. De valde redan 1987 rätt väg och slipper kompetensproblemet som många landsting nu dras med. Om fler landsting hade valt denna väg hade vi inte behövt ha denna diskussion om hur det skall lösas och med vilka medel.

Med vänliga hälsningar!