Hej Wittgenstein!
OK jag medger att jag tog i lite när jag raljerade över ämnet omvårdnad. Självklart är inte allt i ämnet trams. Dessutom skiljer det sig nog mellan högskolorna.
Dock måste jag tillstå att ämnet i Sverige har väldigt lite kontakt med verkligheten.
Självklart räcker det inte med att vara duktig i anatomi, fysiologi, bilkörning etc. för att kunna jobba inom ambulansverksamheten. Det handlar också om hur man är som person, vilka värderingar man bär med sig som person och vilken respekt man har för andra människors integritet. Det är inget man kan studera sig till i form av att läsa omvårdnad på högskolenivå. Jag har sett gott om exempel på personer inom vården som teoretiskt sett nóg skulle kunna studera omvårdnad i tio år utan att bli ett dugg bättre på att ta hand om människor. Omvårdnad handlar för mig bland annat om att skapa en förtroendefull och bra relation till patienten på den korta tid vi har till förfogande och då kan jag lova dig att det hjälper om man behärskar de medicinsktekniska momenten bra.
ämnet omvårdnad skulle kunna bli ett bra ämne om man integrerade det med verkligheten. (Denna integration är idag i Sverige relativt obefintlig som sagt) Tyvärr har detta inte gjorts utan i ivern att göra omvårdnad till ett högskoleämne har det istället blivit en potpurri av humaniora/psykologi/pedagoik/samhällsvetenskap utan närmre specifikation.
Om man däremot tittar till de anglosaxiska länderna där man bedrivit omvårdnadsforskning c:a 30 år längre än vad vi i skandinavien gjort så ser man att de har en helt annan syn på ämnet samt att ämnet där faller mer naturligt in i den kliniska verkligheten.
MVH Rolle
|