Det kan vara nyttigt att sitta upp i en av de få ambulanshelikoptrarna i stiga uppåt för att få en helhetssyn på en av ambulanssjukvårdens styrande funktioner ­ ekonomin. Landstingsförbundets ekonomer skissar valåret 1998 en kärv bild men den är enligt min bedömning väl optimistisk. Regeringen har fastlagt att statens, landstingens och kommunernas ekonomi skall vara i balans år 2000. "Fan tro det. Den som är satt i skuld är inte fri."

Den svenska statsskulden är idag 1.400.000.000.000 sek. Vi tvingas för närvarande betala ca 100 miljarder per år. Det är bakgrunden dagens ekonomiska läge i Sverige. Landets landsting har ett stigande underskott som måste bort. Landstingens samlade resultat väntas försämras med 800 miljoner kronor mellan 1996 och 1997, då underskottet väntas bli 4,5 miljarder kronor.

Den främsta orsaken till det ökade underskottet är den svaga utvecklingen av skatteunderlaget. Det samlade resultatet väntas försämras ytterligare 1998, till ca 5 miljarder kronor. Detta trots att statsbidragen höjs med ytterligare ca 1 miljard kronor och att landstingen väntas minska kostnaderna med 0,6 procent i fasta priser. Man kan fråga sig om staten har råd att öka bidraget med 1 miljard med hänsyn till den egna ekonomin. Vi befinner oss på ett allvarligt sluttande plan. Och som alla lätt inser kan denna utveckling inte få fortsätta.

Det finns två vägar att vandra. Den första med bibehållen verksamhet och därmed krävs mer pengar till landstingen dvs skatteökningar - vem tror på det? Eller den andra att förändra verksamheten så att pengarna räcker - den väg som måste väljas. Det är nog inte många som idag tror att verksamheten kan rationaliseras ytterligare utan att vården försämras - vården i Sverige kommer alltså att förändras ytterligare.

Inom landstingen räknar man nu med att man behöver minska kostnaderna i nuvarande pris- och löneläge med ca 2 miljarder kronor (i 1997 års priser) per år under åren 1998-2000 för att uppnå balans i ekonomin år 2000. Detta innebär enligt en schablonmässig kalkyl att personalen måste minskas med 7000 personer fram till år 2000. Ca 2300 per år.

Inom olika "landstingsregioner" innebär detta. De flesta landsting räknar nu med att kunna uppnå ett positivt resultat år 2000 i enlighet med det balanskrav som då gäller.
** De bästa resultaten räknar Stockholm, örebro och Kronoberg med att uppnå.
** Västerbotten, Norrbotten och Kalmar räknar inte med att nå riktigt upp till nollresultat.
** De största kostnadsminskningarna under åren 1998-2000 räknar Skåne, Västernorrland och örebro med.
** Tre landsting räknar med att kunna öka kostnadsvolymen östergötland, Jönköping och Västmanland.

Sjukvården är fortfarande en krisbransch. Minskningen av ytterligare 7000 anställda kommer att innebära förändringar. Den akuta ambulanssjukvården kommer sannolikt inte att påverkas utan kommer nog att få ytterligare resurser. Politikerna måste lugna den allmänhet som direkt berörs av nedskärningarna - nedläggning av sjukhus. Genom att ställa en effektivare "transportapparat - akutambulanssjukvården" till förfogande. Nya lösningar måste hittas - glöm gårdagen, den kommer aldrig tillbaka! Hur skall vi lösa morgondagens uppgifter?

Patienten (landstingen) blöder, tyvärr stillar ingen blodflödet eftersom vårdarna (politikerna) tvistar om vilket bandage som skall användas.

Du kan få mer fakta om landstingens framtid på Landstingsförbundets hemsida https://www.lf.se
Aktuellt läge statsskulden https://www.sndo.se/scripts/skulden/skulden.idc?CatID=10

Ingen ursäkt men en förklaring till dagens kärva arbetsmiljö. Utan samarbete och initiativ från er som arbetar på fältet kommer det att om möjligt bli kärvare!