Igår besökte jag en deltidsbrandkår på den mellansvenska landsbygden. Stationen låg 1 km från en av E4 mest olycksdrabbade vägavsnitt mellan Gävle och Söderhamn. En stolt 38-årig brandchef mötte på uppfarten. Stationsbyggnaden var uppdelad i kontor, omklädningsrum med bastu och tre garageplatser. På fordonsplatserna i garaget fanns en släckbil (räddningsbil), en pump/slangjeep och en vattentankbil.

Det tog inte lång tid förrän vi satt i fikarummet och resonerade om mål och medel för räddningstjänst och ambulanssjukvård.
- På frågan, vilken är er viktigaste uppgift, fick jag omedelbart svaret, att hjälpa folket i byn.
- Vad menar du med att hjälpa folket i byn.
- Det är en lång historia men jag skall ta den kortfattat. Vi har som du ser en liten räddningskår här, nåväl en deltidskår. Vi har tidigare också haft en ambulans som lades ner för en fem sex år sedan. Vi insåg i samband med den nedläggningen att vi måste vara mer med folket i byn. Endast med byns stöd skulle vi ha en framtid som räddningskår. Vi startade olika aktiviteter bland annat en minibrandkår för barnen. Nu har vi byns fulla stöd och därmed också politikerna med oss. Men vi kan utvecklas vidare.

Några av oss arbetade vid den nedlagda ambulansen och arbetar för övrigt fortfarande inom ambulanssjukvården. Det har därmed blivit naturligt för oss att fundera över om det finns samordningsvinster mellan ambulanssjukvården och räddningstjänsten. Redan idag är några av oss både deltidsbrandmän och ambulanssjukvårdare. Detta har visat sig rädda liv på E4. Ambulanssjukvårdare i vår räddningsbil har fått vissa delegat och bilen har också utrustning för detta.

- Varför hålla på med denna sjukvård inom räddningstjänsten? Har ni inte nog med problem inom ambulansen med kompetenser och annat strul?
- Vi kanske är ojämna. Samtidigt inser vi att man måste arbeta "för kundens bästa" för byn När vi fått utbildning att rädda liv som ambulanssjukvårdare så vore det fel att inte utnyttja dessa kunskaper som brandmän. Det finns flera utvecklingsmöjligheter för våra akututryckningsenheter, mer vill jag inte säga och vi börjar få viss statistik från genomförda uppdrag längs E4.

Vi bestämde att träffas på nytt inom en månad för att diskutera utvecklingsfrågor. Själv satte jag mig i bilen för att åka hem och koppla av med NileCity 105,6. När jag kom ut på E4 tänkte jag - bryr sig en fastklämd vid medvetande om vem som räddar honom eller henne? Om det är en fast anställd räddningsman eller en deltidare. Om det är en ambulanssjukvårdare med eller utan sjuksköterskelegitimation? Nej, om jag satt där fastklämd i bilen skulle det kvitta. Det viktiga var att någon kom SNABBT och hjälpte mig.

En del av oss går före och försöker hitta nya vägar, andra kommer efter och kritiserar. Vi bör nog tänka igenom vår yrkesroll och någon gång betrakta den från den olycksdrabbades synvinkel.

Det övergripande målet för både räddningstjänst och ambulanssjukvård är att folket i byn snabbt får hjälp.

Mvh
StenS