Att förändra, varför?
Ambulanssjukvården står inför en stor förändring.
Jag läste landstingsöverläkare Christer Enkvist och Lars Werkös insändare i GP den 1 april (inget skämt). Där refereras en avhandling som B-O Suserud försvarade 1998.
Den visar i korthet utvecklingen från rena transporter till behandling och hur utbildningarna förändrades för personalen.
Vad fick vi då? En 20 veckors utbildning till ambulanssjukvårdare, som alla dessutom inte har gått igenom. Naturligtvis bättre med en 20 veckors utbildning än ingenting alls, men varför stanna där? I min tidigare insändare påpekades bristerna med paramedics.
Nu är det som skribenterna i GP nämner "- Man konstaterar att det råder en så gott som total brist på vetenskapligt underlag för ambulansverksamheten och för olika former av sjukvård på olycksplats eller under transport."
Hur kan man då som experter uttala sig så konsekvent?
Ibland kan det bli så fel när experter skall uttala sig. Det finns ett citat som jag tycker passar in:
Admiral Leary expert på sprängämnen säger om atombomben "Den här bomben kan aldrig explodera, och det säger jag som expert på sprängämnen".
Vi som har läst vår historia vet hur det gick.
Tack för ordet
Raul