1. I bestämmelserna så står det att förare av utryckningsfordon får i trängande fall med iakttagande av särskild försiktighet underlåta att följa föreskrift som inte särskilt gäller honom eller henne osv.

Trängande fall är ett ord som används inom polisen för ärenden som inom ambulanssjukvården benämns Prio 1. Alltså fara för liv och hälsa eller stor egendomsskada. Detta kan bestämmas av larmcentral, arbetsledare/befäl (inom polisen) eller av föraren/vårdaren i det enskilda fallet.

Särskild försiktighet innebär att hastigheten aldrig får vara större än att man kan stanna på den sträcka framför bilen som man har full uppsikt över. Detta innebär att korsningar ej bör passeras i en hastighet över 30 km i timmen om man inte har FULL koll på att alla i korsningen har SETT och HöRT dig.

En annan fråga som kommit upp när och hur skall larmanordningar användas. Dagtid BöR både blåljus och sirén användas men man är ej skyldig enligt lag att använda båda delarna. Jag som förare kan om vårdare så begär välja att enbart använda blåljus för att påkalla fri väg om man märker att patienten stressas av att höra sirénen. Lagen är ändrad för att man inte skall behöva ha sirenen på t ex nattetid eller om man är ute och kör prio 1 på en skogsväg utan trafik.

Till sist en liten kommentar till Sten Ström som i sitt inlägg om utryckningskörning återigen visat att han inte vet vad han talar om. Att köra prio 1 innebär INTE att köra så fort man kan. Att köra prio 1 med patient i bilen kan innebära hastigheter inne i stan på 20 - 50 km/h beroende på väglag och trafik. Ute på landsväg är man sällan över 160 km/h då det fortfarande måste vara bekvämt för patienten. Vissa fordon t ex Chevrolet ambulanserna kan ej köras i högre hastighet då fordonet är utrustat med en spärr som slår av gaspådraget vid hastigheter över 160 km/h. Helst skall fordonet framföras på sådant sätt att patienten ej skall märka den ökade farten genom att man "skär" kurvor och tar ner farten när det är kurvigt och ökar hastigheten på rak väg.