Jag heter David Andersson och läser sista året på sjuksköterska på universitetet i Växjö. är även ambulanssjukvårdare sedan 98. Jag börjar nu förberedelserna för min C uppsats och tänkte fråga mina kollegor där ute i Sverige om en sak jag funderat på.

Ambulanssjukvårdare: ni som jobbat länge och inte läst så mycket omvårdnad som dagens sjuksköterskor: hur ser ni på bemötandet av ex. en astma patientet? kan ni säga idag att ni vet hur ni ska göra för att skapa en relation och direkt kunna inge förtroende? Och om så är fallet, hur lång tid tog det er att komma till denna insikt om att ni kunde lugna patienten bara med er blotta närvaro och utstrålning?

Sjuksköterskor: då främst ni som är rel. nyutbildade och har börjat jobba på ambulansen utan tidigare erfarenhet av ambulanssjukvård
Utifrån er omvårdnads utbilning: hur ser ni på samma fråga som jag ställde till ambulanssjukvårdarna? kände ni er utrustade direkt att kunna ta hand om en sjuk person. bemöta denna människa och inge förtroende. Elller har ni inte kommit till den insikten?

Dessa frågor kan förstås te sig konstiga och invecklade. Men ni som svarar får svara utifrån vad ni själva vet och tycker. Jag är VERKLIGEN tacksam för alla slags svar!

Sen ni som har lite tankar om hur man tar hand om anhöriga vid trauma eller dödsfall får gärna svara med. Det är ännu en frågeställning som jag funderar på inför mitt val av ämne till min C uppsats.

Tack på förhand