D-uppsats i nationalekonomi
Karlstads Universitet
Höstterminen 2002
Daniel Hylander

Denna uppsats behandlar 2+1-vägar med vajerräcke, en vägutformning som ing år i utvecklingsprogrammet "Alternativa 13-metersvägar" som bedrivs inom Vägverket. Detta utvecklingsprogram syftar till att p å ett kostnadseffektivt sätt höja trafiksäkerheten p å befintliga motortrafikleder och 13m-vägar i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida 2+1-vägar med vajerräcke är samhällsekonomiskt lönsamma och speciellt belysa hur denna vägutformning p åverkar räddnings- och bärgningsverksamhet p å dessa vägar. Analysen utförs genom tillämpning av cost-benefit-analys.

Uppsatsen börjar med en bakgrund till 2+1-vägarna, där de svenska transportpolitiska m ålen och nollvisionen beskrivs. Detta kapitel inneh åller även ett avsnitt där begreppet utryckningsfordon utreds och de fordon som tillräknas denna kategori beskrivs. Därefter följer en litteraturstudie där tidigare studier inom ämnet behandlas. Kapitel 4 inneh åller cost-benefit-analysens teoretiska grunder.

I kapitel 5 behandlas fr ågor och resultat fr ån den enkätundersökning som genomfördes. Enkätundersökningen riktade sig till räddningstjänst, ambulans, trafikpolis samt bärgningstjänst och syftade till att utreda hur deras yrkesutövning p åverkats av 2+1- utformningen.

Enkätundersökningen visade att utryckningsfordon har f ått försämrade förutsättningar under utryckning och arbete p å 2+1-väg. Det största problemet för denna grupp är den försämrade framkomligheten, värst drabbade är ambulans och bärgningstjänst.

Svarsresultatet i enkätundersökningen indikerar att den försämrade framkomligheten kan leda till betydande ökningar av insatstiden, främst för ambulans och räddningstjänst men även polis. Förseningar p å 2-5 minuter är inte ovanliga.

En majoritet av polis och bärgningspersonal anser dessutom att arbetsmiljön är mer riskfylld p å 2+1-väg, jämfört med den tidigare utformningen medan en majoritet av ambulans- och räddningstjänstpersonal anser att 2+1-väg är säkrare att arbeta p å. Polisen har även vissa sv årigheter med trafikövervakningen p å 2+1-väg.

För att utreda huruvida 2+1-vägar med vajerräcke är samhällsekonomiskt lönsamma analyserades vägsträckan E4 Gävle-Skarvsjön som var den första 2+1-vägen som öppnades i Sverige (juni 1998). I kapitel 6 beskrivs, kvantifieras och värderas (i de fall en värdering varit möjlig) de olika samhällsekonomiska effekterna hänförliga till 2+1- utformningen p å vägsträckan E4 Gävle-Skarvsjön.

Följande samhällsekonomiska effekter identifierades: anläggningskostnader, minskade olyckskostnader, minskad restid, positiva trafikantattityder, ökade drift- och underh ållskostnader, ökade avgasutsläpp, negativa effekter för utryckningsfordon, negativa effekter för tunga fordon samt negativa effekter för motorcyklister. Kapitel 7 inneh åller cost-benefit-kalkylen tillsammans med en känslighetsanalys och en beskrivning av effekternas fördelning.

Nettonuvärdet av 2+1-utformningen p å vägsträckan Gävle-Skarvsjön uppg år till 68 324 500 kr, (vid en diskonteringsränta motsvarande 4 % och en ekonomisk livslängd motsvarande 15 år) och visar s åledes att 2+1-utformningen är samhällsekonomiskt lönsam. Pay-back tiden är d å 5,3 år.

Den samhällsekonomiska lönsamheten försämras dock väsentligt om den osäkra posten minskad restid ej medräknas. Nettonuvärdet uppg år d å till 21 655 000 kr under normala förutsättningar (kalkylränta 4 %, ekonomisk livslängd 15 år) och pay-back tiden är d å 9,5 år. Om det varit möjligt att värdera samtliga poster i kalkylen hade det samhällsekonomiska överskottet med hög sannolikhet reducerats ytterligare.

Av känslighetsanalysen framg år att 2+1-utformningen är lönsam även vid n ågot försämrade förutsättningar.