<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |
Snabbare defibrillering har inte ökat antalet överlevande |
(DM/A/F) den 3 februari 2002 Varje år f år mellan 226 och 314 personer i Göteborg livräddande behandling sedan de drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Trots att tiden fr ån kollaps till första defibrillering har minskat fr ån cirka nio till sex minuter mellan 1981 och 1997, överlever inte fler patienter. I mars disputerar han p å en avhandling som beskriver hur det har g ått för de patienter som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus i Göteborg mellan åren 1981 och 1998. En viktig förklaring till att överlevnaden inte har ökat, är att andelen patienter med hjärtstopp utanför sjukhus som kan tillgodogöra sig defibrillering har minskat. Det krävs nämligen en specifik form av hjärtrytm för en god prognos. Vid ventrikelflimmer uppskattas chansen för att en person ska överleva till 20 procent. Men vid hjärtarytmier som asystoli och pulslös elektrisk aktivitet (PEA) är överlevnaden bara cirka 2 procent. Under de senaste åren har antalet hjärtstoppspatienter med ventrikelflimmer minskat fr ån 48 till 32 procent mellan 1988 och 1997, samtidigt som antalet patienter med sv årbehandlad hjärtarytmi stadigt har ökat. Det innebär att även om tiden till defibrillering har förkortats genom åren, är det färre patienter som har en rytmrubbning där det är meningsfullt att ge s ådan behandling. Snabba insatser som hjärt-lungräddning är oerhört viktigt för en god prognos. Men i Göteborg är det bara cirka 14 procent av alla patienter med hjärtstopp som f år hjärt-lungräddning, enligt Johan Engdahl. |
<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |