<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |
|
Professor f år svar p å tal: |
|
(LT/A/F) den 7 juni 2000 Professor Kjell Asplunds uttalande väckte stor massmedial uppmärksamhet i v åras "“ däribland i PAM. Men nu f år han allts å svar p å tal av fem experter i ämnet. I den första artikeln med titeln "¯Ryktet om debriefingens död är betydligt överdrivet!"¯, skriven av Per-Olof Michel, Gerry Larsson och Tom Lundin, skriver de att Asplund artikel utg år fr ån tre referenser. Artikeln brister, enligt artikelförfattarna, p å tre omr åden: 1. Det Asplund kallar debriefing är n ågot annat än det som vanligtvis kallas debriefing i litteraturen. Punkt 1: "¯Debriefing är i själva verket främst en gruppbaserad metod avsedd för personal som i sin professionella gärning kommit i närkontakt med traumatiserade människor. Det faktum att begreppet debriefing hanteras ovarsamt av vissa författare f år inte ligga omsorgsfull tillämpning av metoden till last"¯ Punkt 2: "¯ Det visar sig vid en kritisk granskning av Asplunds tre referenser att den ena är gjord av Bisson et. al., den andra av Rose et. al och den, enligt Asplund viktiga, Cochrane-studien är gjord av dessa b åda författare tillsammans! Inte nog med detta. I Cochrane-studien ing år Bissons och Roses studier tillsammans med sex andra och anges vara de tv å som h åller högst kvalitet!"¯ Punkt 3: "¯V år tredje punkt handlar om att välgjorda studier som p åvisat positiva effekter av korrekt utförd debriefing helt utelämnas av Asplund. Vi hänvisar läsarna till en aktuell översiktsartikel (Mitchell JT, Everly Jr GS. Critical incident stress management: a new era in crisis intervention. ISTSS News, 1998, fall 6-7: 10-1.). Enligt Mitchell et. al. bör en korrekt tillämpad debriefing ing å i ett omfattande system för omhändertagande av personal. Detta system bör omfatta följande moment: Mitchell et. al. avslutar med följande citat: "¯Det m åste ocks å framh ållas att forskningen p å omr ådet är otillräcklig. Men, det är olyckligt när ordförande för SBU agerar s å som nu skett. Symbolhandlingen i denna handling är betydande och har en räckvidd l ångt utanför hälso- och sjukv årdens gränser. Det finns ett stort antal personer i v årt land som lägger ned mycket tid och möda p å det system av aktiviteter där debriefing ing år. Dessa personer, och den personal som de försöker hjälpa, förtjänar att bli mer seriöst behandlade." I den andra artikeln, skriven av Eva H åkansson och Abbe Schulman, fr ågar sig de b åda "¯Psykologisk debriefing "“ dags att skrota modellen eller"¦?"¯. Fr ågan ställer de sig eftersom metoden har dömts ut som värdelös och till och med skadlig av Kjell Asplund, professor i internmedicin vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) i Ume å och ordförande i SBU. Detta är n ågot som H åkansson och Schulman inte ställer sig bakom. "¯Personal inom räddningstjänst och p å sina h åll inom hälso- och sjukv ård utsätts i sitt arbete för extrema p åfrestningar som kan leda till l ångsiktiga problem. Psykologisk debriefing är en metod för stöd till en personalgrupp efter kritiska händelser i arbetet. Stöd till krisdrabbade och behandling av psykologiskt traumatiserade människor är n ågot helt annat. Vet man inte skillnaden föreligger stor risk att man drar felaktiga slutsatser av effektstudier p å olika former av krisstödjande insatser."¯ Referenser: |
<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |