(A/F) den 3 juni 2000
Sammanfattning

Syften med denna studie var att utröna helkroppsvibrationsproblemens allvarlighet vid färd; "�Har vi vägbaneojämnheter som medför hälsofara och / eller genom förarp åverkan medför trafikfara?"�, skatta omfattningen p å problemen under otjälade förh ållanden, klargöra mättekniska problem och möjligheter, samt peka p å behov av fortsatt arbete. Mätningar genomfördes under färd p å 37 km av riksväg 90 och 21 km av länsväg 950 i Västernorrlands län. Försökssträckorna hade ett vägbanetillst ånd täckande hela spannet fr ån mycket jämnt (IRI = 0,43 mm/m) till mycket ojämnt (IRI = 22,78 mm/m). Mätningarna omfattade helkroppsvibrationer enligt vibrationsstandard 2631, dels mätt p å b år för en liggande person i olika ambulansbilar och med olika fart, dels mätt p å durk och p å sits för en sittande person vid s åväl förarplats som passagerarplats i n ågra olika lastbilskonfigurationer.

Vibrationerna beror i huvudsak av tre faktorer; vägbanans ojämnheter, fordonets egenskaper och förarbeteendet (inklusive valet av hastighet). Tolkningen av resultaten stöder uppfattningen att inom rimliga variationer av nämnda faktorer spelar vägbanans jämnhet avsevärt större betydelse än de andra tv å.

P å lastbilsstolarna förekommer i flera riktningar vibrationer med högt energiinneh åll vid egenfrekvenserna hos flera olika kroppsdelar. Detta är extremt ogynnsamt, d å det medför risk för resonanseffekter inne i kroppen, varvid de drabbade kroppsdelarna kommer att vibrera flerfaldigt mer än den yta som överför skakningarna till kroppen.

Vidare troliggör denna studie att de bland yrkesförare förhöjda frekvenser för skador i främst rörelseapparaten, vilka konstaterats i tidigare studier, har ett samband med ojämna vägar. Sambandet är sannolikt starkast i geografiska omr åden där en stor andel och l ånga sträckor av vägarna är ojämna.

P å de ojämnaste vägavsnittena registrerades p å ambulansb åren toppvärden som med r åge överskrider niv åer för vad som fullt friska människor enligt internationell standard förväntas uppleva som "�extremt obehagligt"�. Vibrationsdosen i en ambulanstyp var p å ett avsnitt p å riksväg 90 som tog ca 15 minuter att åka s å hög, att om en frisk människa dagligen utsätts för den under ens 10 minuter finns en potentiell risk för hälsoeffekter. Det visades att skakningarna p å ambulansbilarnas b år var i samma storleksordning som vibrationerna p å sitsen i olika entreprenadmaskiner under tuffa arbetsmoment som lastning av sprängsten, grovbrytning av väg i skogsterräng etc., se figuren nedan. Vibrationsproblemen är pga. tjälskador ännu större under v åren.

Johan Granlund, Civilingenjör,
Projektledare, Vägverket