(A/F) den 29 maj 2000
Att skicka ett kristeam för att snabbt hjälpa drabbade och deras anhöriga efter en sv år olycka uppfattas av de flesta som en god och human gärning. M ånga landsting erbjuder därför utbildning av sina anställda i kristerapi, sk debriefing, för att ha beredskap när hemskheten sl år till. Men underlaget för s ådana insatser saknas tyvärr och resultaten är entydigt negativa.

Det utspelet gör SBU:s ordförande, Kjell Asplund som är professor i internmedicin vid Norrlands Universitetssjukhus (NUS), i SBU:s tidskrift Vetenskap & Praxis nr 1/2000. Han ifr ågasätter nu därför den här "�hjälpverksamheten"�.

Det finns i dag åtta vetenskapliga studier över effekterna av krissamtal utförda av professionella team. I dessa studier har personer i kris efter t ex stora olyckor slumpvis valts ut att f å debriefingsamtal eller att p å gammalt sätt lita till familj och vänner som stöd.

- Resultaten är entydiga. Debriefing förbättrar inte det psykiska välbefinnandet och minskar inte risken för s k posttraumatisk stressjukdom. Det finns istället en klar tendens till ökad förekomst av posttraumatisk stress hos de som utsatts för debriefing.

Han fortsätter.
- Resultaten kan tyckas överraskande men de är kanske inte alldeles orimliga. När sorgen drabbar, är det nog inte ett team av proffs p å sorg - om än aldrig s å välvilliga och kunniga - man behöver träffa. M åhända är trots allt den avskilda sorgen tillsammans med närst ående det som hjälper bäst under den första sv åra tiden, säger Kjell Asplund.

Peter Jonasson

Referenser: