<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>

Varför sker det ingen förbättring av d åliga vägar?

Ett problem som drabbar ambulanssjukv ården i landet, är de d åliga vägarna som finns p å m ånga h åll. Varför görs inget fr ån regeringen och Vägverket för att en förbättring skall ske s å att inte patient och personal exponeras för d ålig arbetsmiljö? En person drabbas av ett allvarligt sjukdomsfall/skada eller en olycka som p åkallar ambulanssjukv ård. Ambulanspersonalen anländer och utför ett adekvat omhändertagande redan p å plats, men sedan börjar det största traumat för patienten. Att bli transporterad till närmsta sjukhus, p å d åliga vägar. Skall det vara s å?

Syftet med den här artikeln i är att Ni som arbetar inom ambulanssjukv ården i Sverige, och som läser detta gör en liten sammanställning av Ert d åliga vägnät och dess standard. Skickar detta till mej för att jag skall kunna göra en kartläggning och en identifiering av särskilt skadade vägavsnitt. Resultaten ska sedan användas för att försöka p åverka Regeringen, Vägverkets och ambulanssjukv årdens  verksamheter, s å att patienter i ambulans, ambulanspersonalen stressexponering minimeras.

Under ambulanstransport är det självklart av yttersta vikt att patienten inte stressas. Viktigt är ocks å att ha bra förutsättningar för en god arbetsmiljö för den personal som finns i en ambulans, inte minst för att möjliggöra adekvat v ård under färden och för att undvika trafikfaror genom förarp åverkan. Genom tidigare studier vet vi dock att färden kan medföra avsevärd stress och förarutmattning fr ån exempelvis buller och vibrationer, med intensitet och dos som inte bara kan vara "�extremt obehaglig"� utan ibland t.o.m. ohälsosam även för fullt friska individer. Bullret och vibrationerna beror i huvudsak av tre faktorer, vägbanans skick (ojämnheter och skrovlighet), fordonets egenskaper och förarbeteendet (inkluderande valet av hastighet, "fri väg" alt. "ej akut").

En studie som redovisas p å https://www.vv.se/publ_blank/bokhylla/miljo-/2000_31/intro.htm visade att för åtminstone vibrationerna har vägbanans ojämnheter den klart största betydelsen. Mellan ojämnheter och fordonsvibrationer konstaterades ett linjärt samband, med n ågot olika lutning beroende av hastighet och fordon. Vad gäller valet av ambulans st år det klart att storbilsambulans och personbilsambulans har skillnader, beträffande komfort. Olika kombinationer av vägojämnheter,  prioritering av hastighets val genom patientens skada/sjukdom, väderförh ållanden och tidpunkt p å dygnet, gör att föraren kan utsättas för mycket stark stress under färd. 95 % av alla trafikolyckor beror av mänskliga fel. Nyckelfaktorer som bäddar för mänskliga fel är stress och trötthet.

Första steget i kartläggningen är att mäta vägbaneskadorna p å vägarna mellan sjukhusen, vilket skulle kunna effektivt utföras i normal körhastighet med Vägverkets vägbanemätbil. Mätningen skulle omfattar inte bara stressande gupp och liknande ojämnheter, utan även s ådana l ångv ågiga ojämnheter som inte är obehagliga men som medför trötthetsframkallande l ågfrekventa vibrationer (frekvens ca 1 Hz, jämför med takten hos vaggvisor). Vägbanemätningarna kan utförs dels sommartid, dels under tjällossning när vägarna är som ojämnast.

Andra steget är att i ambulanser mäta buller i v årdutrymme och förarhytt, samt vibrationer p å förarplats och p å sits för en sittande v årdare i sjukhytt (samband mellan vägojämnheter och vibrationer p å b år finns sedan tidigare redovisat i en studie jag gjort tillsammans med Arbetslivsinstitutet, Uppdrags-rapport 1999:15 Internet: https://umetech.niwl.se/Published/.Publ.html), p å en utvald vägsträcka med olika typer av vägskador. Liknande studier har gjorts p å förare av tunga fordon, arbetsmaskiner mm. men inte inom ambulanssjukv årdens personal. Mätningar i ambulanser genomförs i dels skyltad hastighet, dels med hastighetsp åslag med omkring 25% av skyltad hastighet.

Tredje steget är att samköra mätdata för vägskador fr ån vägbanemätbil med mätdata för buller och vibrationer i ambulanser (detta kräver att ambulansbilarna försetts med en noggrann väglängdmätare med anslutning till buller-/vibrationsmätdatorn, typ Coralba Digitrip med RS232 interface) och därigenom etablera sambandsmodeller. Fjärde steget är att nyttja sambanden för att fr ån vägbanekarteringen av samtliga sträckorna skatta stressniv åerna p å dessa vägar i sin helhet.

Vad kan en kartläggning av detta betyda: I landet p åg år en förändring av specialistsjukv ården. En förändring som innebär att m ånga patienter kommer att transporteras till externa sjukhus för s åväl kirurgiska ingrepp/medicinska åtgärder. Förlossningarna kommer att centraliseras till större sjukhus. Allt detta innebär att ambulanssjukv ården m åste anpassa sina resurser för att kunna uppn å största möjliga säkerhet och komfort för patient, och en god arbetsmiljö för personalen.

Idag finns det ocks å ansvariga läkare, tjänstemän för ambulanssjukv ården som inte först ått betydelsen av nya CE-normer och EU-standards. Dessa standardiseringar syftar bla. till att v åra ambulansfordon skall vara anpassade s å att bästa komfort, säkerhet och arbetsmiljö uppn ås genom ex. samr åd mellan brukare, inköpare och tillverkare. Ocks å viktigt med detta samr åd, för att vi skall erh ålla ambulansfordon som är anpassat till sjukhusets geografiska placering, avst ånd och vägförh ållanden till närmaste specialistsjukhus i landet. Fungerar det s å idag inom ambulanssjukv ården?

Vikten av forskning inom ambulanssjukv ård har ocks å en oerhörd stor betydelse för att vi skall kunna p åverka den som vi köper produkten  "vägarna" av, allts å Vägverket. Forskning skall utföras av personer med gedigen kunskap, och med modern mätteknik ex. Vägverket Konsults nya specialfordon för vägbanemätning. Detta, likväl som kompetent ambulanspersonal, intresserade huvudmän som medverkar och ger förutsättning för forskning skapar att vi i framtiden, skall kunna utföra dessa ibland s å krävande transporter  till v åra sjukhus, sker p å bättre vägar. Det är av yttersta vikt att b åde patienter och personal ges möjlighet till en rimlig komfort baserad p å ett bra vägnät, d å detta inte är begär efter lyx utan helt enkelt fundamentalt för en bra arbetsmiljö och säkerhet. Dessutom besparar bra vägar sjukv årdens huvudmän stora kostnader genom minskad sjukfr ånvaro för personal som skadats genom d ålig arbetsmiljö. Även för ambulansorganisationerna är detta viktigt, d å det medför besparingar genom att v åra ambulansfordon skulle brukas längre.

Man skulle genom denna forskning och åtgärder ocks å ge v åra duktiga tillverkare av ambulansfordon  möjlighet att ytterligare förbättra komforten. Man kan inte kräva av dessa tillverkare att ambulansfordonen skall sväva fram som p å moln, när inte underlaget som fordonet skall färdas p å uppfyller en bra standard.

Jag skulle ocks å vilja se att samtliga tillverkare och säljare av ambulanser utför riktig mätning av sina fordon beträffande komfort. Det är inte bara ljudniv åerna som är av betydelse.

Om Du har synpunkter p å Dina vägar, önskar jag att Du  uppger vägnummer. Sträcka som är d ålig. Vad är det som är d åligt. Vad innebär det för patienten. Vad innebär det för Dej som personal. Vilken station Du arbetar p å. Vilka ambulansfordon Du har p å stationen. Är det n ågon av personalen som blivit sjukskriven av att vägarna varit d åliga?

Du f år gärna skicka e-post till mej p å: leif.leding@telia.com. Eller att Du skriver till mej: Leif Leding,  Maningsvägen 17,  88151 Sollefte å.

<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>
[Hem]  [Ledare]  [Nyheter]  [Reportage]  [Forskning]  [Artiklar]  [Insändare]  [Notisen]  [Redaktion]