<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |
Svenska ambulanser h åller inte m åttet!
Sedan april i år gäller en ny svenska standard för ambulanser. Ingen sjukv årdshuvudman och ambulansorganisation uppfyller ännu - efter snart 6 m ånader - de nya kraven.
Onekligen en provocerande rubrik, och om det är s å illa som det först verkar kan diskuteras, men faktum kvarst år; sedan den 30 april i år gäller den nya svenska standarden SS EN 1789:1999 som dels reglerar kravspecifikationer vid nybyggnation av ambulanser och dels reglerar utrustningen i ambulanserna samt i viss m ån även utbildningen p å ambulansbesättningen.
Sedan n ågra år har man i en arbetsgrupp under namnet "Technical Committee CEN/TC 239 Rescue Systems", p å uppdrag av den Europeiska standardiseringskommittén (CEN) arbetat med en europeisk lägsta standard för ambulanser. Den Europeiska standardiseringskommittén är en sammanslutning av inte bara EU länder, utan även av icke EU länder som Tjeckien, Island, Norge och Schweiz. Syftet med detta är att man skall kunna garantera europeiska medborgare ett likvärdigt omhändertagande om man drabbas av olycka eller sjukdom oavsett om man befinner sig i Haparanda eller p å Sicilien.
Under 1999 presenterade arbetsgruppen ett förslag som antogs av CEN den 5 september förra året. Sverige har en skyldighet som medlem i CEN att införa gemensamma standarder, och sedan den 30 april i år är SS EN 1789:1999 svensk standard och skall tillämpas inom all ambulansverksamhet i Sverige. I avtalet med CEN regleras ocks å hur tidigare svenska standarder förh åller sig till de nya reglerna, och där är det s å att Sverige har förbundit sig att ändra alla regler som inte överrensstämmer med den nya standarden. Detta innebär att den gamla Spri-normen för ambulanser nu definitivt har spelat ut sin roll.
Vad har nu en CEN-standard för juridisk bärighet, dvs i vilken omfattning m åste man följa den? Vem är d å kontrollmyndighet, dvs hos vem skall man klaga hos om standarden inte följs? Socialstyrelsen är kontrollmyndighet och har det övergripande ansvaret för ambulansverksamheten i Sverige. Eftersom standarden talar om vilken medicinsk utrustning mm ambulanser i Sverige skall medföra, är det rimligt att anta att ansvaret för tillsynen ligger där.
Vad innebär detta för mig som arbetar inom ambulanssjukv ården? Standarden är alltför omfattande för att kunna redogöra för den i sin helhet, men l åt oss ta n ågra exempel:
a) Din arbetsgivare, landsting/entreprenör, köper in begagnade ambulanser med l åg lastförm åga; b) Är du orolig för att skada dig p å all lös utrustning om en olycka inträffar? c) Har ni endast midjebälte p å patienten under transporten? d) I ambulansen skall finnas skyddshjälmar att använda vid arbete p å skadeplats. Dessa skall uppfylla kraven i EN 443, dvs hjälmar för brandpersonal.
e) Saknar ni bärbar radio? I ambulansen skall finnas minst en bärbar radio.
Detta är bara en liten del av allt som regleras i bestämmelsen, bl.a. kan nämnas en ytterst detaljerad lista p å medicinsk utrustning som skall finnas i ambulansen, men att här redovisa alla detaljer är inte möjligt.
Inledningsvis berördes ocks å personalens utbildning, denna berörs med ett konstaterande att det i ambulansen skall finnas personal som är utbildad och kan använda all utrustning som finns i ambulansen.
Intresserade kan beställa bestämmelserna fr ån HSS p å deras hemsida www.hss.se. Det finns ocks å möjlighet att ställa fr ågor till Ambulansforum s å skall vi försöka besvara dem eller förmedla kontakt med berörd möjlighet.
Text: Peter Warren
Artikeln publicerad 2000/10/13 |
<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>>
[Hem]
[Ledare]
[Nyheter]
[Reportage]
[Forskning]
[Artiklar]
[Insändare]
[Notisen]
[Redaktion]