STOCKHOLM den 22 december -98
Hälso- och sjukv ården är en kunskapsintensiv organisation, där möjligheterna att åtgärda och behandla ständigt utvecklas. Personalen utgör den viktigaste resursen. Det innebär: för att säkerställa god v ård krävs ständig återinvestering i verksamheten, framför allt i form av kompetensutveckling i yrket och utbildning i fr ågor som rör miljö, säkerhet och kommunikation. Möjligheter till reflektion och återkoppling m åste ocks å finnas.

V ården har behov av olika kompetenser. Vilka det är avgörs av patientens behov och vad som är möjligt att åtgärda. Utvecklingen i den prehospitala akutsjukv ården har g ått s å snabbt att organisationen inte har orkat eller hunnit med. Delegeringar är därför snarare regel än undantag, vilket i sig innebär att den formella kompetensen hos dem som arbetar i till exempel ambulans, inte kan svara mot behoven hos patienterna.

I kompetensbeskrivningarna för ambulanssjuksköterska fr ån Socialstyrelsen uttrycks vilka krav som ställs p å sjuksköterskor.
Innebörden i föreskriften är att det finns behov av sjuksköterskor med erfarenhet fr ån akutsjukv ård och med specialistutbildning. Det är ocks å V årdförbundets uppfattning.
Det är viktigt att tillvarata den erfarenhet och kompetens som finns hos sjuksköterskor och ambulanssjukv årdare i verksamheten. Särskilda utbildningar anordnas p å vissa h åll som gör det möjligt för ambulanssjukv årdare att läsa till sjuksköterska. Det är bra. Minst lika viktigt är ocks å att tillgodose behovet av specialistutbildade sjuksköterskor.

Ett mig veterligen ganska oprövat kort är de möjligheter som kam rymmas inom högskolans utbildningssystem. En sökande borde kunna anh ålla om speciell prövning vid aktuell högskola och genom särskilda tentamina visa sina kunskaper. Detta sätt att förkorta studieg ången, genom individuell dispens enligt högskolelagen, kan tillämpas genom att åberopa förvärvade kunskaper. Initiativet till detta m åste i första hand tas av respektive studerande.

Kommunalarbetarförbundet arbetar p å att ta fram en speciell utbildning till en helt ny funktion i verksamheten. Projektet har lokal förankring i bland annat Malmö, Göteborg och Stockholm och man räknar med att vara klar till sommaren 1999. Efter vad vi erfar, höjs nu röster som skapar en föreställning om att projektet innebär att man inte behöver genomföra n ågra organisationsförändringar, utan bara avvakta genomförandet av denna nya utbildning. Flera sjuksköterskor har hört av sig till V årdförbundet, eftersom man menar att utvecklingen av verksamheten tar stryk av ett s ådant förh ållningssätt.

V årdförbundet ifr ågasätter inte utbildning i sig men avvisar införandet av en ny funktion, "paramedics", i prehospital akutsjukv ård, av skäl som följer:

1. Den predisponerade utbildningen omöjliggör en vidareutveckling i annan verksamhet.

2. Kompetensen kan ej upprätth ållas genom rotationstjänstgöring/placering p å akutmottagningar eller annan verksamhet i akutsjukv ården, eftersom en "paramedics´" motsvarighet saknas här.

3. I den prehospitala v ården bedrivs avancerad hälso- och sjukv ård som, när den förekommer p å ett sjukhus, m åste handhas av bland annat sjuksköterskor. Ambulansverksamheten har utvecklats fr ån att huvudsakligen ha varit ett transportmedel till att idag utgöra en del av den akuta v årdkedjan, där forskningen visar p å klara vinster i form av snabbare rehabilitering eller fler räddade liv, d å sjukv årdande åtgärder sätts in redan i samband med transporten. Samma behov ska tillgodoses p å och utanför sjukhuset och kräver likvärdig kompetens.

I den prehospitala v ården bedrivs avancerad hälso- och sjukv ård som, när den förekommer p å ett sjukhus, m åste handhas av bland annat sjuksköterskor. Ambulansverksamheten har utvecklats fr ån att huvudsakligen ha varit ett transportmedel till att idag utgöra en del av den akuta v årdkedjan, där forskningen visar p å klara vinster i form av snabbare rehabilitering eller fler räddade liv, d å sjukv årdande åtgärder sätts in redan i samband med transporten. Samma behov ska tillgodoses p å och utanför sjukhuset och kräver likvärdig kompetens.

Socialstyrelsens förslag till ny föreskrift innebär en tidsbegränsning vad gäller rätten att delegera administration av läkemedel genom generella direktiv till icke-legitimerad sjukv årdspersonal. V årdförbundet välkomnar Socialstyrelsens initiativ att p å detta sätt understryka huvudmännens ansvar att anpassa personalens kompetens till patienternas behov. Samtidigt är det sv årt att godkänna Socialstyrelsens acceptans till att även fortsättningsvis l åta huvudmännen lösa kompetenskraven med delegeringar, om än under en begränsad period. Ambulansverksamheten utgör härvidlag ett unikt undantag inom hälso- och sjukv ården.

Trots de förändrade kraven och trots den sedan länge aviserade föreskriften fr ån Socialstyrelsen finns det fortfarande flera huvudmän, som har sjuksköterskor anställda som ambulanssjukv årdare. I de allra flesta fall är det ambulanspersonalen själv som tagit saken i egna händer och vidareutbildat sig till sjuksköterska, eftersom man har insett att arbetet ställer höga krav p å kunnande. Det är en skam och ett resursslöseri utan like att vissa landsting inte erkänner dessa initiativ fullt ut.

Enligt en nyligen genomförd snabbundersökning bland V årdförbundets lokala avdelningar har landstingen i Norrbotten, Uppsala, Stockholm och Bohuslän fortfarande sjuksköterskor i verksamheten med titeln ambulanssjukv årdare.
Denna arbetsorganisation utsätter sjuksköterskorna för ett otydligt ansvarsförh ållande. Det har ocks å inträffat ansvarighetsfall, som har anmälts till Socialstyrelsen, som beror p å oklarheter i yrkesutövandet med anledning av anställningsförh ållandena. Dessutom skapar de otydliga förväntningarna onödiga motsättningar mellan sjuksköterskor och ambulanssjukv årdare som avspeglar sig i det direkta patientarbetet. Det förekommer fortfarande att man delar p å arbetet enligt principen varannan körning vid ratten, varannan hos patienten, oavsett föreliggande behov.

Utvecklingen och förändringen ställer stora krav p å en tydlig, fram åtsyftande ledning i verksamheten. Enligt min mening innebär det bland annat, att:

1. sjuksköterskor ska anställas som sjuksköterskor

2. sjukv årdshuvudmannen ska vara tydlig med de framtida förutsättningarna och göra en plan för hur man ska möta morgondagens behov i den prehospitala akutsjukv ården, innebärandes bland annat en konsekvensbeskrivning i syfte att tillgodose kompetensbehovet.

3. extra medel m åste skjutas till för att klara utbildningsbehoven inom den aviserade fem årsperioden

4. verksamheten har behov av specialistutbildade sjuksköterskor, vilket m åste uppmärksammas speciellt.

Det finns goda förutsättningar att lyckas överbrygga motsättningarna - eftersom de allra flesta jag har träffat som arbetar i ambulansverksamhet är oerhört stolta över sitt yrke. Det i sig innebär en positiv potential och bäddar för att diskussionerna om sjuksköterskors och ambulanssjukv årdarnas samarbetssv årigheter snart kommer vara ett minne blott. Detta kräver ocks å en aktiv insats fr ån ansvariga politikers och ambulansledningars sida.

Stockholm 22/12 -98