Satsa p å en bred utbildning inom hälso- och sjukv ård

I forumet p åg år en intensiv debatt i avseende vilket kompetens och utbildning som är den "rätta" för arbete i bl.a. ambulans. Jag instämmer med StenS (6/10) att tv å yrkesgrupper av v årdpersonal är ett bra team för att p å bästa sätt hjälpa den sjuke eller skadade patienten. Denna kombination är ju n ågot naturligt p å en akutavdelning p å ett sjukhus.

Det är olyckligt att det blivit en facklig kontrovers mellan Kommunal och V årdförbundet. En delstudie som jag genomförde i min avhandling var en enkät till landets ambulansöverläkare. I svaren ans åg 88% av dem att ambulanssjukv årdare och ambulanssjuksköterska var den adekvata niv ån för arbete i ambulans och 10% ans åg att den niv ån var för l åg. Vidare framkom i delstudierna ocks å m ånga av de olika aspekter och synpunkter som framkommit i debatten här.

N ågra sammanfattande slutsatser som kan dras fr ån studierna var att ambulanspersonal skall har en bred kunskap inom b åde naturvetenskap och omv årdnad och en specifik kompetens inom omr ådet ambulanssjukv ård eller prehospital akutsjukv ård. För att upprätth ålla och utveckla sin kompetens behöver ambulanspersonal ocks å erfarenhet fr ån andra delar av akutsjukv ården. Det finns inga genvägar om kompetensen inom omr ådet skall utvecklas.

Det talas ofta debatten om prehospital v ård som n ågot mycket speciellt och annorlunda än annan v ård. Det skulle ocks å kunna säga om m ånga andra omr åden t.ex. är inte hemsjukv ård, arbete i team öppen v ård inom psykiatri eller distriktssköterskans arbete ocks å speciellt? Det finns säkert m ånga andra omr åden som skulle kunna nämnas. Miljöer som kräver god kunskap, erfarenhet, kreativitet, fysisk styrka och förm åga att snabbt fatta adekvata beslut.

Som jag tidigare nämnde s å ans åg ambulansöverläkarna att teamet best ående av tv å yrkesgrupper kompletterar varandra men att fortbildning var nödvändig för b åda grupperna och att höjning av kompetensen för ambulanssjukv årdare behövde fortsätta. Man kan anta att de ansvariga läkarna har en bra överblick över den personal de har och att de ser aktuella behov gentemot det patientpanorama som passerar genom första länken i v årdkedjan. Det är därför ocks å viktigt att kurser p å högskoleniv å genomförs för ambulanssjukv årdare.

Vid V årdhögskolan i Bor ås genomförs just nu en kurs som inneh åller anatomi, fysiologi, psykiatri och klinisk medicin om totalt 26 poäng. Denna kurs är tillgodoräkningsbar för de kursdeltagare som vill fortsätta till sjuksköterskeutbildning. Ett problem är de personer som inte har allmän eller särskild behörighet för högskolestudier. Här är kunskapslyftet till stor hjälp. Jag anser att detta är ett sätt att ta till vara och vidareutveckla den erfarenhet som finns hos ambulanssjukv årdarna, vilket är i linje med det som uttrycktes i mina studier av b åde dem själva, ambulansöverläkare och sjuksköterskor.

I min studie ans åg de flesta ambulanssjukv årdare att de behövde mer utbildning, fram för allt inom de akutmedicinska delarna och en del av dem s åg de amerikanska paramedics (EMT-P) som ett exempel p å en bra utbildningsväg emedan andra med l ång tid i yrket s åg höjning till sjuksköterskekompetens som ett sätt att höja yrkesstatusen. I en del stater i USA, där paramedicsgruppen är starkt etablerad, blir det en till Sverige motsatt diskussion. När de anlitas för arbete p å sjukhus p å grund av sjuksköterskebrist, kritiseras de för inte ha rätt kompetens för arbete p å sjukhus och att de behöver handledning samt mycket stöd. Det finns allts å tv å aspekter här dels det specifika med den prehospital miljön/patienten och det specifika med hospital miljö/patient.

P å grundval av den ovan förda diskussionen anser jag att det är bättre för den enskilde individen som vill arbeta inom ambulanssjukv ård att skaffa sig en bred utbildning inom hälso- och sjukv ård som sjuksköterskeutbildning vilken kan byggas p å med olika specialistmoduler som möjliggör tjänstgöring inom m ånga specialitéer inom v ården. De som g år specifika mer snävare utbildningar m åste veta förutsättningar dvs hur användbar är utbildningen inom andra omr åden av v ården s å att utbildningen inte leder in i en återvändsgränd.